Får vi se Stanley i sommar?
Fyra lag är kvar i Stanley Cup-slutspelet. New York Rangers, Anaheim Ducks, Tampa Bay Lightning och Chicago Blackhawks är lagen som slåss om idrottsvärldens mest åtråvärda pokal, Stanley Cup.
Som ni säkert känner till, får spelarna i det vinnande laget under semestern spendera en hel/halv- dag med pokalen. Spelarna får göra vad dom vill (nästan) med den. De allra flesta brukar välja att visa upp bucklan i sina hemtrakter, så folket från bygden kan få en chans att komma nära detta mytomspunna pris.
Jönköpings län har haft besök av pokalen vid endast tre tillfällen tidigare. 2008 var det Vetlanda som hade den stora äran att stifta bekantskap med priset då Detroit Red Wings,Johan Franzén, hade med sig den hem. 2010 och 2013 var det Eksjös tur att få celebert besök, då Niklas Hjalmarsson vann med sitt Chicago Black Hawks.
I år kan det så vara dags igen. Slutspelet “over there” är framme i semifinal, i den ena möter Niklas Hjalmarssons Blackhawks Anaheim Ducks, och i den andra möter Jesper Fasts New York Rangers Tampa Bay Lightning.
Jesper Fast (Nässjö) och Niklas Hjalmarsson kan alltså mötas i en final. Blir det så, så är vi garanterade ett celebert besök av Lord Stanley till Jönköpings län under sommaren. Garanterad kan man iofs aldrig vara, då spelarna som sagt får göra vad och hur dom vill. Men ni hajar vad jag menar.
Dessutom har vi Anton Strålman i Tampa Bay som är bördig från Tibro, som inte ligger alltför långt bort.
Jag har varit nära pokalen, riktigt nära. 2013, när Hjalmarsson visade upp den i Eksjö, stuvade jag in sambo och son i bilen för färd mot trästaden. Eftersom min son bara var ett par veckor gammal då, parkerade vi bilen lite avsides för att kunna lasta ur honom ur bilen och placera honom i vagnen utan att ha massa människor och trafik runt omkring oss. Vi rörde oss mot torget, där festligheterna ägde rum, via bakgator och helt plötsligt stod vi fem meter ifrån ekipaget som transporterade Hjalmarsson och bucklan till platsen, häst och vagn. Självklart hann jag inte få upp kameran för att fota innan “the champion” smidigt hoppat ur vagnen och burit iväg pokalen upp mot scenen.
Jag hoppas på en ny chans i år.