Hjärnskakningarna har skördat ännu ett offer. Igår meddelade HC Dalens back Axel Havskog att karriären är över på grund av för många smällar mot huvudet.
Sommaren 2015 bytte Axel Havskog HV71:s J20-lag mot HC Dalen i Hockeyettan. Om jag minns saken rätt var det till och med så att backen värvades för att spela sitt sista juniorår med Dalens J20, men han var alldeles för bra och tog omgående en plats i a-truppen.
Jag tror inte att jag sticker ut hakan alltför mycket när jag påstår att om man gjort en ranking på Hockeyettan södras 20 bästa backar den säsongen så skulle Havskog definitivt varit med i diskussionerna om en plats på den listan. Han spelade moget för sin ålder och tog allt som oftast kloka beslut på isen. För en utomstående betraktare kändes det som att han spred lugn i ett annars rätt virrigt försvar den säsongen.
Förra säsongen var det meningen att Axel Havskog skulle ta nästa kliv i sin utveckling. Men som ni kunde läsa igår blev det inte så. Istället började hans helvete med hjärnskakningar som nu har fått honom att ta beslutet att lägga av med hockeyn. Jag har pratat med Axel vid ett par tillfällen de senaste veckorna och efter det jag fått höra från honom om hans mående är det bara att skriva under på att han tagit rätt beslut.
Ett tag var besvären så stora att han inte ens kunde äta mat med andra på grund av att han inte tålde det klingande med porslin som uppstår vid måltider. Likadant låg han mest i ett mörkt rum och sov 15 timmar om dygnet och det är såklart allt annat än ett drägligt liv.
Nu återstår det för Axel att komma tillbaka till ett normalt liv och det är bara att hålla alla tummar för att han lyckas med det.
Jag är av den uppfattningen att om Axel Havskog fått utvecklas i lugn och ro, utan alla hjärnskakningar, så tror jag inte det varit en omöjlighet med en bra och lång allsvensk karriär för backen. Minst. Som jag är inne på ovan visade han redan som junior att han klarade av att ta steget till seniorhockeyn utan problem. Dessutom hade han med sig en bra skolning från HV71:s juniorverksamhet i grunden.
Nu får vi aldrig veta hur långt karriären hade tagit honom. Synd på ett sätt, men livet går alltid före hockeyn och det finns alla möjligheter för honom att komma tillbaka till sporten i en annan roll så småningom.
Kämpa på Axel.
