Fyra hjärnskakningar på en säsong – nu lägger han av: “Sov 15 timmar om dygnet”

Under säsongen 2016/2017 drabbades backen av fyra hjärnskakningar. Den sista smällen mot huvudet har följt honom ända sedan dess och han har nu tagit beslutet att avsluta hockeykarriären. Axel Havskog berättar att en smäll till mot huvudet kan bli ödesdiger.
– Då kommer det hänga med ganska länge och förvärras jämfört med hur det är nu, berättar han för hockeystaden.se.

För en liten stund sedan meddelade HC Dalens back Axel Havskog via klubbens hemsida att karriären är över. Anledningen är de fyra hjärnskakningar han ådrog sig under förra säsongen. Den första smällen mot huvudet kom under sensommaren 2016, precis när laget gått på is.
– Jag mådde dåligt ett tag, men jag fattade inte att det var hjärnskakning, säger Axel Havskog till hockeystaden.se.

Han kom tillbaka efter ett tag, bara för att drabbas av en ny smäll, och den tog hårt på 21-åringen.
— Då låg jag hemma i två månader. Under några veckor låg jag i ett mörkt rum och sov 15 timmar om dygnet. Det var svårt att gå på toaletten själv och jag kunde inte käka middag med föräldrarna, jag klarade inte av ljudet av porslin.
Vad sa läkarna?
– Det var bara att vila tills symptomen försvann och sen börja med hjärntrappan.

VANN JSM-GULD 2014

Axel Havskog kom till HC Dalen 2015 från HV71:s J20-lag, där han vann SM-guld året innan, och tog som junior för sig rejält sin första säsong i seniorhockeyn. Han var en av de ledande backarna i laget och tanken var att han skulle ta nästa kliv i karriären förra säsongen. Men så blev det alltså inte för backen som endast kunde spela sju matcher i Hockeyettan då. I januari tog han beslutet att lägga säsongen på is och ta sikte mot 2017/2018 istället.
– Juni, juli, augusti kunde jag ändå träna på hårt. Då kände jag inte av det så mycket. Men sen när jag gick på is kom allting tillbaka.

Sedan dess har Axel Havskog mått dåligt och nu kommer alltså beslutet att karriären är över.
– Det är inte kul, men man får tänka på helheten: Att man inte kan riskera för mycket.
– De läkare jag har pratat med säger att det inte är något val. Så det är lite mot min vilja, men samtidigt är väl det det bästa.
Han berättar att han har svårt att befinna sig i stökiga miljöer och det är svårt att ens titta på en träning med HC Dalen.
– Nej, det fixar jag inte. Sen om jag nu bestämmer mig för att kolla på en hel hockeymatch så mår jag dåligt dagen efter. Det funkar lite med öronproppar, men man ska ju hänga med i huvudet också och då blir det krångel.
Vad händer nu?
– Fokuset nu är att må bra. Jag kommer inte stressa fram något utan bara försöka må bra och umgås så mycket jag kan med kompisar, familj och flickvän. Sen försöka vara i hallen så mycket som möjligt för att inte släppa hockeyn helt, för det kommer jag inte kunna.