Innan stadionrösten annonserar ett straff har beslutet redan fattats på isen och signalerats. En upphöjd arm, en näve i den öppna handen, två armar korsade över huvudet: spelare, tränare vid bänken, tidtagare och publik läser beslutet i idealfallet samtidigt. Den som känner till tecknen ser en match i ICE Hockey League med andra ögon.
Grunden är IIHF:s regelbok, som ligan hänvisar till i sitt GameBook för säsongen 2026/27. Regel 29 fastställer att officiellas tecken tillsammans med förklaringen samlas i Bilaga I. Redan beteckningen är anmärkningsvärd: Den engelska versionen talar om ”Game Official Signals”, den tyska översättningen av regelboken om ”Schiedsrichterzeichen”. Varför det engelska ”sign” och ”signal” i tyskan blir ord som tecken, signal, gest eller skylt beroende på sammanhang, förklaras utförligt av Signs AT.
Vem på isen signalerar vad
Uppgifterna i regelboken är tydligt uppdelade. Huvuddomarna har det övergripande ansvaret för spelet, utdelar straff och avgör på isen slutgiltigt om ett mål räknas. En av dem utför tekningen i början av varje period av ordinarie speltid.
Linesmen är ansvariga för offside och icing och genomför alla övriga tekningar. De utdelar inga straff själva, men meddelar till huvuddomarna särskilda situationer, till exempel för många spelare på isen eller ett osynligt högt slagträ. För publiken betyder det: Ett strafftecken kommer från huvuddomaren, ett tecken för offside eller icing kommer oftast från linesmen.
Den upphöjda armen: det visade straffet
Det mest kända tecknet är samtidigt det enda tecknet där spelet fortsätter. Om en spelare i laget begår en förseelse utan puckkontroll höjer huvuddomaren armen och signalerar därmed ett fördröjt straff. Blåses det först när det laget som begått förseelsen får kontroll över pucken. Om däremot laget som har pucken vid förseelsen är det som begick förseelsen blåser domaren omedelbart.
Under dessa sekunder uppstår en av ishockeyns mest spännande situationer. Det underlägsna laget kan fortsätta anfalla utan risk eftersom en puckförlust ändå leder till visselpipan, och många tränare tar ut målvakten för att få en extra utespelare.
Straffarna och deras tecken
Har domaren blåst av, pekar han ut spelaren och ger tecknet för förseelsen. Följande översikt sammanfattar tecknen enligt Bilaga I, beteckningarna följer den tyska versionen av regelboken:
| Förseelse | Regel | Tecken |
| Hakning | 55 | Dragande rörelse med båda armarna, som om man drar något framför kroppen ned mot magen |
| Hållande | 54 | Med en hand greppar man den andra handleder framför bröstet |
| Hindrande | 56 | Armarna framför bröstet korsade till ett X, hållna lugnt |
| Benstopp | 57 | Med handen under knäet mot benet slå, båda skenorna kvar på isen |
| Slagslag | 61 | Hackande rörelse med handkanten över den andra underarmen |
| Högt klubbstav | 60 | Armarna knutna i nävar, en rätt över den andra, på panna höjd, som om man håller i en klubba |
| Check med klubban | 59 | Armarna knutna i nävar, framför bröstet, framåt och tillbaka |
| Sargchecks | 41 | Slagen knuten näve mot den öppna handflatan hos den andra handen framför bröstet |
| Armbågscheck | 45 | Med handen röra vid det motsatta armbågen |
| Check bakifrån | 43 | Armarna utsträckta med öppna, riktade handflator framför axelhöjd |
| Knächeck | 50 | Handflatan slår mot knäet, båda skridskorna på isen |
| Överdriven hårdhet | 51 | Knytnäve, armen utsträckt bredvid kroppen |
| För många spelare på isen | 74 | Sex fingrar framför bröstet, en hand öppen |
| Strafskott | 24 | Armarna över huvudet korsade |
När jag gick igenom bilagan märkte jag två dubbleringar. För osportsligt uppträdande och för simning eller förskönande finns samma tecken, båda händerna i höfterna. Och tecknet för högt klubbstav som straff är identiskt med det tecken som markerar att spela pucken med hög klubba, vilket inte ger straff utan endast avbrott. Vilken av de två betydelserna som avses framgår av situationen.
Hur länge det går till straffbänken
Tecknet visar vad straffet gäller, själva straffets art bestämmer varaktigheten. En liten straff skickar spelaren ut från isen i två minuter, en ersättare får inte gå in under den tiden. En stor straff varar fem minuter, också utan ersättare, och spelaren stannar kvar på straffbänken även om motståndarlaget gör mål i spel fem mot fyra. Vid ett disciplinstraff måste spelaren vila i tio minuter, men en lagkamrat får omedelbart gå in i isen för honom.
Icing, Offside och Avblåsningar: linjedomarnas tecken
Vid icing arbetar båda linjedomarna tillsammans. Den bakre linjedomaren markerar ett möjligt icing genom att sträcka ut en arm helt över huvudet. Armen hålls uppe tills den främre linjedomaren blåser eller icing upphävs. Om det döms icing pekar den bakre linjedomaren mot tekningenspunkt, går dit och korsar nära blå linjen bakåtvänd, armarna framför bröstet.
Liknande fungerar försenad offside. Linjedomaren sträcker armen rakt upp utan visselpipa, handen platt. För att upphäva försenad offside sänker han armen åt sidan. Blåses det, sträcker han armen horisontellt ut och pekar med den fria handen mot den blå linjen.
Motstycket till alla dessa tecken är avblåsningen, i regelboken ”Wash-out”. Båda armarna höjs i axelhöjd med nedåtriktade handflator åt sidorna och görs i en kraftfull rörelse. Hos linjedomaren betyder det ingen offside eller inget icing, hos huvuddomaren betyder det till exempel inget mål, inget handpass eller inget högt klubbstav.
Tre ytterligare tecken hör till vardagen i varje match. Ett giltigt mål signaleras av domaren med den utsträckta handen mot målet. En time-out visas med båda händerna formade som ett “T” framför bröstet. Och för en handpass finns en skjutande rörelse med öppen, framåtriktad handflata.
Tecken, signal eller gest
På svenska har ordet handtecken blivit vanligt för dessa rörelser, och det passar bättre än vad som först verkar. Ett tecken är en indikation som kommer från en person. Ett signal är en överförd impuls, till exempel mållampan eller sirenen i slutet av en period. En gest är å andra sidan en kroppslig rörelse som uttrycker en hållning, som jublet efter ett mål eller diskussionen med domaren därefter.
Domarnas tecken är något särskilt, nämligen gester med tydlig betydelse som inte uppstår spontant utan är fastskrivna i regelboken. Därför förstår en legionär från Nordamerika tecknet för hakning i Klagenfurt lika väl som i Salzburg eller Bozen.
Slutsats
Den som väl känner till cirka två dussin av de vanligaste tecknen behöver i hallen varken högtalarens meddelande eller resultattavlan för att förstå vad som just dömts. Det lönar sig oftast mest att titta på den upphöjda armen hos huvuddomaren: han tillkännager ett straff medan spelet fortfarande pågår, och de följande sekunderna gör ofta de mest spännande i hela perioden.
