Den eviga diskussionen: Vilken Hockeyettanserie är egentligen hetast och bäst? Nu reder hockeystaden.se ut den frågan en gång för alla.
Ett mått man kan använda för att särskilja seriernas styrka sinsemellan är hur många gäng man släppt upp till Hockeyallsvenskan genom åren. Jag har valt att redovisa från 2015 och resultatet ser ni här nedan.
2015
Norra: 1 (Sundsvall)
Södra: 2 (Pantern och Tingsryd)
2016
Östra: 1 (Södertälje)
Södra: 1 (Västervik)
2017
Södra: 1 (Troja)
2018
Västra: 1 (Västerås)
2019
Södra: 1 (Kristianstad)
Som ni märker så har söderettan levererat fem gäng upp på fem säsonger och det är endast ett år man bommat att skicka ett lag till andraligan. En sak att notera också är att de lag (Södertälje och Västerås) som klivit upp från andra serier än norra och södra bara varit nere och vänt en säsong i ettan. Samtliga söderlag som klivit plus Sundsvall i norr hade byggt något under ett par år för att slutligen ta klivet upp.
När vi ändå är vi farten så ska vi självklart presentera hur kvalseriedeltagandet sett ut år för år sedan 2015 för respektive grundserie.
2015
Norra: 1 (Sundsvall)
Västra: 1 (Västervik)
Södra: 2 (Pantern och Tingsryd)
2016
Östra: 1 (Södertälje)
Västra: 1 (Borlänge)
Södra: 2 (Västervik och Troja)
2017
Östra: 2 (Huddinge och Visby/Roma)
Södra: 2 (Troja och Kristianstad
2018
Norra: 1 (Piteå)
Västra: 2 (Västerås och Borlänge)
Östra: 1 (Huddinge)
2019
Norra: 1(Boden)
Västra: 1(Tranås)
Östra: 1 (Hudiksvall)
Södra: 1 (Kristianstad)
Här märker vi en liten utjämning av siffrorna mellan serierna. Kolla tabellen nedan på antal lag i kvalserien de senaste åren.
Norra: 3
Västra: 5
Östra: 5
Södra: 7
Det är lägst odds på att ta sig till kvalserien om man går till en söderklubb, men oddsen blir inte speciellt mycket sämre om man som spelare väljer väst eller öst. I norr är det lite knivigare, men då ska man ha i åtanke att de haft representation de två senaste kvalserierna och får anses vara på gång.
Ett annat bra mätverktyg för att ranka serierna sinsemellan är publiksnittet. Nedan har ni höstseriernas publiksnitt från säsongen 14/15 och framåt.
2014/2015
Norra: 392
Västra: 504
Östra: 336
Södra: 756
2015/2016
Norra: 277
Västra: 450
Östra: 521
Södra: 729
2016/2017
Norra: 370
Västra: 416
Östra: 264
Södra: 732
2017/2018
Norra: 401
Västra: 632
Östra: 352
Södra: 625
2018/2019
Norra: 503
Västra: 442
Östra: 330
Södra: 736
2019/2020
Norra: 539
Västra: 437
Östra: 310
Södra: 798
Det hela blir tydligare med hjälp av ett gammalt hederligt diagram.
Förutom det faktum att vi ser att den södra grundserien varit publiktätast fem av sex år så kan vi också skönja en trend. Det är att den norra serien håller på att etablera sig som tvåa i publikligan efter söder. Det kan man tacka Boden och Kiruna AIF för som under de senaste åren kommit upp som två friska fläktar.
Den västra serien, med publikmagneterna Skövde och Mariestad, har en nedåtgående trend de senaste åren. De båda nämnda gängen snittade under den senaste höstserien över 1 000 personer, men tyvärr är resterande lag mil efter gällande publiktillströmning. Nyköping drog tredje bäst i höstas med ett snitt på 482 åskådare per match.
Säsongen 17/18 var den västra grundserien hetast ur publiksynpunkt. Det var då Västerås var nere och vände och snittade 2 258 personer per hemmamatch.
DE LEVERERAR FLEST SPELARE UPPÅT
Lagmässig framgång och intresse runtomkring i all ära. Men det kanske främsta verktyget för att mäta slagstyrka är hur många spelare respektive serie skickar uppåt i seriesystemet år för år. Många är de spelare genom åren som öppet deklarerat att de valt ett lag i söder för att de upplever att den serien är ett bättre och större skyltfönster för klubbar högre upp i seriesystemet. Stämmer den iaktagelsen då? Det ska vi alldeles strax ta reda på.
Hockeystaden.se har med Elite Prospects hjälp kollat alla övergångar sedan 2015 och fram till 2019. Fem år alltså. Vi har tagit hänsyn till serietillhörighet för varje given säsong, exempelvis så har ju Tranås växlat friskt mellan väst och syd och de spelare som de släppt uppåt har räknats in till den serietillhörighet de hade under spelåret. Det som vi tittat efter är rena övergångar och tryouts hos allsvenska och SHL-klubbar. Vi har inte listat lån. Vi har inte heller tagit hänsyn till hur det gått efteråt, exempelvis finns det övergångar som i slutändan inte lett någonstans och spelaren har bytt klubb utan att ha spelat en enda match för sitt allsvenska lag. Men de står ändå med här då de de facto attraherat en klubb såpass så de valt att skriva kontrakt.
Observera att det är övergångar mellan seniorlag denna undersökningen tittat efter. Spelare som går från en a-lagsplats i en Hockeyettanklubb för att krita på för en SHL-klubbs J20-lag finns inte heller med i denna sammanställning.
En annan fotnot i allt detta som ni bör ta hänsyn till: Detta är ingen doktorsavhandling, arbetet att ta fram dessa siffror har tagit tid och EP är ingen sanning. Med det sagt: Några spelare kan ha missats och siffrorna ska tolkas därefter. Men det bör inte fela med mer än 2-3 spelare per serie.
Så här ser det ut mellan 2015 till 2019:
Norra: 30 spelare
Västra: 41 spelare
Östra: 31 spelare
Södra: 77 spelare
Topp fem klubbar 2015 till 2019:
Kallinge/Ronneby: 16
Vimmerby: 13
Kristianstad: 12
Mariestad: 9
Piteå: 9
Vad säger detta oss då? Ja, det är en rejäl övervikt till den södra seriens favör i grenen att vara en språngbräda för karriärlystna spelare på väg upp. Hur kommer det sig att södra lyckas så bra att attrahera bra spelare då? Rimligtvis så borde det bero på historiken av att vara ett skyltfönster, men också att klubbarna genom åren kunnat visa upp satsningar och även sportslig framgång. För att inte tala om att det är mer publikflöde på söderlagens matcher. Vi ska självklart inte glömma bort att den södra delen av landet är folktätare än resten, det blir ju lite enklare för klubbar med mycket folk runtomkring att satsa uppåt.
Om man ser det ur ett annat perspektiv, varför attraheras de allsvenska klubbarna av söderlagens spelare i högre utsträckning? Svaret är väl i mångt och mycket samma som ovan, en spelare som varit med på sportslig framgång och gått långt med en klubb har nog satt sig i en rätt gynnsam position. Men man ska nog inte heller underskatta det faktum hur den geografiska maktbalansen ser ut just nu i svensk ishockey. Kollar vi på SHL och Hockeyallsvenskan så finner vi att 12 av 28 klubbar återfinns från Norrköping och neråt i landet. 43 procent alltså. Det spelar nog in en hel del, då ledare i klubbar som befinner sig i närhet nog tenderar att känna varandra lite bättre än om avståndet ökar. I många fall alltså, såklart inte alla. Dessutom så spelar såklart geografin roll när det handlar om att åka ut till arenorna och kolla på sina framtida prospects.
Avslutningsvis. Att den södra serien med siffrorna ovan visat sig vara den hetaste och bästa serien innebär ju såklart inte att de bästa lagen kommer därifrån ständigt och jämt. De övriga serierna visar år efter år upp lag som når framgång och tar sig långt. Men ser man till helheten så är det fler lag med “topplagskaraktär” från söder än de övriga serierna.
***
Materialet på hockeystaden.se är gratis att läsa. Vill ni hjälpa till att stötta arbetet med sajten? Summan är valfri och kan med fördel sättas in på bankgiro: 5196-9855. Tack för ditt bidrag för att hålla denna sajten levande.
Har ni nyhetstips? En het övergång? Tveka inte att skicka ett meddelande på Twitter (@hockeystaden) eller ett mejl till henrik@hockeystaden.se.
