Idag vaknade en gigant till liv efter närmare en månads slummer. Det de delgav fick mig att slicka mig om munnen av förnöjsamhet.
Troja/Ljungby är en institution inom svensk ishockey. De har aldrig varit i den absoluta toppen, men väl strax under och mången gånger sniffat på spel i den högsta serien som numera lystrar till namnet SHL. Därför är det lite märkligt att de nästa säsong ska spela i tredjeligan – igen.
Det är nästan exakt en månad sedan det stod klart att Trojas sejour i allsvenskan endast skulle bli ettårig för den här gången. Sedan dess har det i stort sett varit helt tyst från klubben och frågorna har hopat sig om vem som ska träna laget och vilka som ska spela.
JAG HAR OROAT MIG – MÅHÄNDA I ONÖDAN
Spelare har försvunnit i parti och minut och jag ska erkänna att jag faktiskt oroat mig en smula å den klassiska klubbens vägnar. Tiden efter degraderingen har inte direkt andats revanschlusta och “vi ska tillbaka”-mentalitet om man ser till den tystnad som rått. Senast i förmiddags tänkte jag tankar som handlade om mellanår, eventuellt missad alletta och liknande.
Men så i eftermiddag. BOOOM. In med Roger Forsberg som tränare och Wiktor Ragnewall som förstekeeper. Snacka om att börja bygga på klassiskt manér, bakifrån och fram.
Jag ska erkänna direkt att jag kan för lite om Roger Forsberg som tränare för att egentligen komma med en klockren analys. Men någonstans känner jag att han är en byggare, en som kan lägga sten för sten i ett lag för att bygga upp något bestående. Vet ni förresten vem som i tre år var tränare i Timrå innan Fredrik Andersson tog över inför den nyss avslutade säsongen? Japp. Forsberg la grunden till det lag som i våras avancerade till SHL.
När Forsberg tog över Timrå slutade de tia första säsongen och förbättrade sig ständigt efter det. Detta efter att de haft ekonomiska bekymmer, var mycket nära en konkurs och var tvungna att bygga från grunden. Att han den här säsongen fick sparken från Västervik är egentligen ingenting att orda så mycket. Jag tror att få tränare hade lyckats ta dem högre, Mattias Karlin undantaget så klart.
MÅLVAKTEN ÄR TOPPKLASS
Målvakten Wiktor Ragnewall är en vägg i sina bästa stunder och efter att han inte fått det att lossna på allvar under två säsonger i Oskarshamn tror jag det är oerhört vägvinnande för 25-åringen att ta klivet tillbaka till ettan igen. Redan på förhand är han en av seriens bästa målvakter.
Vi är nästan inne i maj och kollar man på de förmodade topplagen inför nästa säsong så ligger de flesta långt fram i sina lagbyggen. Mariestad ser exempelvis sjukt ruggiga ut redan nu och Hudiksvall fortsätter satsa. Troja ligger långt efter i sitt lagbygge. Men det finns faktiskt en hel del gott kvar på marknaden för lagen att hugga på.
Vad ska exempelvis Vita Hästen-kvartetten Ludvig Martinsson, Jonathan Tholander, Patrick Nilsson och Daniel Josefsson göra nästa säsong exempelvis? Bara för att nämna några.
Halmstads succékedja från ifjol med Gustaf Berling, Erik Borg och Martin Pärna är mig veterligen fortfarande kontraktslösa. I övrigt hittar vi spelare som Niclas Lehmann (om han nu skulle vilja tillbaka till Ljungby vill säga), Johan Skiöld och Mikael Roslund (Troja-produkt) som jag absolut skulle lägga bud på om jag var ansvarig i Troja.
Det finns egentligen hur många spelare som helst att bygga en slagkraftig trupp av. Men självklart ska de försöka bygga på de redan befintliga spelarna som kan tänka sig vara kvar. De som varit i klubben en tid och kan Ljungby Arena utan och innan. Det kryddat med en sådan som Roslund. Dessutom har de spelare på väg upp från juniorleden, deras J18-lag nådde framgång säsongen som var och spelarna där kanske inte är mogna redan till nästa säsong. Men någon gång blir ju också de mogna.
Troja är tillbaka i ettan och de blir nog att räkna med från start.
