Tingsryds AIF:s framfart i Hockeyallsvenskan har fått mig att börja fundera över hur förberedda lagen i Hockeyettan egentligen är på en snabb klättring i seriesystemet.
Ni som hänger med vet ju att Tingsryd, som så sent som förra säsongen spelade i Hockeyettan, just nu leder Hockeyallsvenskan med mer än halva säsongen avverkad och högst troligt kommer få kvala upp till SHL fram mot vårkanten. Skulle Tingsryd ställas mot antingen Karlskrona eller Modo i ett kval över sju matcher tror jag Kronobergarna har alla chanser i världen att ta sig hela vägen upp till högsta serien. Karlskrona kommer inte kunna stå emot ett allsvenskt topplag och i Modo tror jag inte stommen, transatlanterna, bryr sig så där värst mycket om hur det går för klubben i ett eventuellt kval. Det finns andra klubbar nästa säsong för dom att tjäna pengar i.
Tingsryd är ju inte (detta säger dom själva) förberedda för SHL. Hallen räcker inte till, ekonomin håller inte och så vidare, för kraven som finns för att spela i SHL.
Det enda laget i Hockeyettan just nu som skulle fixa en snabb klättring i seriesystemet är såklart Södertälje SK. Inte så konstigt då dom för inte så länge sedan spelade i SHL och har så gjort under ett antal år. Det är ju en av de mest klassiska klubbarna i landet vi pratar om med flertalet SM-guld genom åren.
Det finns självklart fler klubbar i Hockeyettan som skulle kunna greja en snabb resa. Ett tips är att läsa detta inlägg av Mikael Mjörnberg i hans blogg på hockeysverige där han skriver om vilka som har de tyngsta varumärkena i Hockeyettan. Det handlar ju inte riktigt om samma sak som det jag skriver om här och nu, men några av klubbarna han nämner där tror jag faktiskt skulle kunna greja det, men med väldigt stor hjälp utifrån. Potentialen finns helt klart i de flesta av de uppräknade klubbarna.
Mjörnberg har också gjort en lista på de klubbar han anser ha störst chans att någon gång i framtiden klättra upp i SHL, tyvärr hittar jag inte den just nu, men jag vet att han nämnde Östersund bland annat.
Hursomhelst, poängen med hela det här inlägget (ja, det finns faktiskt en poäng) är att belysa det faktum att det kan gå väldigt, väldigt snabbt inom hockeyn. Ena stunden åker man runt i hallar som tar 500 pers, för att nästa stund äntra isen i Scandinavium inför 12000 åskådare.
Då gäller det att man som förening har en plan på hur man på smidigaste sätt kan växa utan att äventyra hela klubbens existens. Jag kollade på Hockeylördag på Cmore igår och där pratade herrar Åström, Helber och Wikegård om just detta att det är viktigt med en plan. Wikegård tog upp Väsby IK:s sanslösa resa till SHL (dåvarande elitserien) från dåvarande division ett (då landets andraliga) 1987 och han menade på att den resan har klubben inte hämtat sig från än, nästan 30 år senare.
Vad kan då Hockeyettan som organisation göra för att förbereda klubbarna på en snabb klättring. Elitlicensen där klubbarna måste visa upp ett eget positivt kapital för att få spela i serien kommer inom kort att införas och det är ett bra steg på vägen. Lite andra tankar jag personligen har, spottar jag ur mig nedan:
Krav på minimumkapacitet på arenor? Nej, detta tycker jag iofs rent personligen är en bra grej för att förbereda klubbarna. Men, det faller ju på sin egen orimlighet att Glysing & CO ska tvinga en klubb som snittar 300 åskådare/match att sitta med en arena med kapacitet för 4-5000. Så den går bort.
Minimikrav på eget kapital? Var skulle man i så fall dra gränsen? Hundra tusen? Femhundra tusen? En miljon? Nä, jag tycker nog att det räcker gott och väl med bara positivt eget kapital om det så än bara är en krona klubben sitter med. Vid en bantning av Hockeyettan till, låt oss säga, 16 lag, då skulle detta nog kunna vara en möjlighet.
Krav på eget J20/J18-lag? Ja! Ni som läste detta inlägg i fredags av moi vet att det faktum att så många lag i Hockeyettan saknar J20-lag (en del saknar även J18-lag) ger mig kraftig huvudvärk, låt vara att jag är dyngförkyld för tillfället. Jag har full förståelse för att vissa klubbar kanske inte har möjlighet att få ihop ett juniorlag på grund av ekonomi, spelarbrist, eller vad det nu må vara för anledningar. Men jag är av den fulla övertygelsen att en A-trupp mår bra av hungriga juniorer som knackar på dörren. Detta är, enligt mig, en av de mer akutare frågorna som Hockeyettan måste diskutera.
Växjö, Örebro, AIK och Karlskrona har under 2000-talet visat att det på relativt kort tid går att ta sig från Hockeyettan till SHL. I de två förstnämndas fall hade man en tydlig plan på hur avancemanget skulle gå till med organisationsfrågor, arenakapacitet och man skyndade långsamt och lät alla bitar i föreningen växa tillsammans. I AIK:s fall hade man det redan i väggarna och visste exakt hur man skulle göra.
Karlskrona hade en plan, men var inte förberedda på ett så snabbt avancemang till SHL som det blev. 2012 spelade man i Hockeyettan och tanken var nog att föreningen skulle få växa till sig ytterligare några säsonger i HA innan man slutligen tog klivet upp. Man självklart tackar man ju inte nej till en plats i SHL, hade inte jag heller gjort om jag varit klubbledare i ett gäng som skräller sig hela vägen upp i finrummet.
Det är därför, kära klubbar i Hockeyettan, ni redan nu borde börja förbereda er för hur ni skulle tackla situationen. För det kan gå snabbt.
