Under den tid jag varit involverad i och runt Hockeyettan så har jag mött en hel del spelare. Jag har en fråga som jag (nästan) alltid ställer första gången jag träffar/pratar med en spelare: Hur skulle du beskriva Hockeyettan för någon som inte vet vad det handlar om? Förutom att meningen: ”Bättre än vad jag trodde från början” brukar dyka upp frekvent, så är även ordet ”utvecklingsliga” väl använt. Även meningen ”perfekt steg efter Superelit” dyker upp med jämna mellanrum.
Och det är just Hockeyettans roll som utvecklingsliga när spelarna lämnat Superelit jag tänkte avhandla i detta inlägg. Nedan har jag listat några spelare, som för inte alltför länge sedan åkte runt i ishallar tillhörande lag i Hockeyettan.
Patrik Karlkvist, 23, Mora IK.
Lämnade Södertäljes J20 2012 efter 34 poäng på 48 matcher under hans sista säsong som junior. Bra, men ingen extra anmärkningsvärd poängskörd. Patrik tog sikte på Hockeyettan och Västerviks IK, där kom en poängexplosion utan dess like: 128 poäng på 84 matcher under de två säsonger han tillbringade i klubben blev det. Makalöst facit såklart. Till säsongen 2014/2015 värvades Karlkvist till Mora IK och där har han fortsatt produktionen; 24 poäng på 38 matcher blev det under debutsäsongen i Hockeyallsvenskan. Faktum är att Karlkvist gjorde det så bra under förra säsongen, att SHL-klubben Modo valde att kontraktera honom under sommaren, dock är han utlånad till Mora IK under säsongen, där han hittills svarat för 16 poäng på 25 matcher.
Wiktor Ragnewall, 22, Tingsryds AIF.
Målvakten har fått nästan hela sin juniorskolning i Borås HC. Till sitt sista juniorår tog han klivet österut och uppåt, nämligen till Tingsryds AIF och J20 Superelit. Han fick sedermera ett A-lagskontrakt med den forna Hockeyettanklubben och var förra säsongen en stor bidragande orsak till att klassikerklubben kunde ta klivet upp till Hockeyallsvenskan.
Denna säsongen har 22-åringen tagit ytterligare ett kliv i sin utveckling och har, tillsammans med målvaktskollegan Johannes Jönsson, sett till att Tingsryd just nu toppar tabellen i näst högsta ligan. De bägge målvakterna ligger också högt upp i ligan som avser räddningsprocent, där Ragnewall har stabila 92,14%. Fortsätter han med sitt fina spel lär det inte bli spel i Hockeyallsvenskan nästa säsong, utan då lär klubbar högre upp stå på kö för målvaktens namnteckning. Såvida han inte följer med Tingsryd upp till SHL?
Mantas Armalis, 23, Djurgårdens IF.
Den Litauenfödde fotomodellen spenderade sin juniortid i Mora IK. Där fick han ingen speltid i föreningens representationslag och lånades därför ut till Tranås AIF i Hockeyettan säsongen 2012/2013. I Lennart Hylands födelsestad gjorde han så bra ifrån sig att Mora IK vågade satsa på den litauiske landslagsmålvakten till säsongen efter. Sejouren som förstemålis i Hockeyallsvenskan blev dock bara ettårig, lagom till Djurgårdens återkomst i SHL bestämde man sig för att plocka tillbaka den Haningefostrade målvakten till huvudstaden igen. Armalis tillhörde förövrigt Djurgården ungdomsverksamhet innan flyttlasset gick till Dalarna och Mora IK 2008.
Återkomsten i Djurgårdens IF och debutsäsongen i SHL 2014/2015 blev ömsom vin och ömsom vatten för Armalis. Fem matcher i CHL med en räddningsprocent på 93,3 är självklart lysande siffror för en rookie. I SHL blev det 20 matcher och en procent på 90,5. Inte kattskit det heller såklart, men inte heller några matchvinnarsiffror.
Till denna säsong verkar Mantas Armalis växt in i SHL- kostymen fullt ut och kan nu sägas tagit över förstaspaden från rutinerade och meriterade Mikael Tellqvist. I skrivandets stund leder Mantas Armalis målvaktsligan i hela SHL med 92,12 i räddningsprocent. Han har dessutom hållit nollan vid två tillfällen hittills under säsongen.
Daniel Olsson Trkulja, 24, AIK.
Blommade ut under sitt sista juniorår i moderklubben AIK. 37 poäng på 40 matcher blev det i Superelit innan flyttlasset gick till Blekinge och Kallinge/Ronneby IF. Tre säsonger gjorde Olsson Trkulja i KRIF och som han gjorde det: 30 poäng under rookiesäsongen följdes upp med 39 poäng säsong två. Tredje och sista säsongen snittade han över en poäng per match (48 poäng på 43 matcher) och biljetten tillbaka till Solna och AIK var bokad och klar.
Daniel Olsson Trkuljas första säsong åter på mammas gata var ingen dans på rosor om man ser till lagets prestation där man vara tvungna att kvala sig kvar i Hockeyallsvenskan. Men för hans egen del blev det fullt godkända 26 poäng under grundserien och nio poäng under kvalserien. Starka siffror med tanke på att han var rookie i ett lag som var i gungning under fjolåret.
Denna säsong går det bättre för laget, tvåa just nu, och Olsson Trkulja fortsätter att leverera poäng i ungefär samma takt som under debutsäsongen.
Daniel Ljunggren, 21, Almtuna AIS.
HK Kings- produkten spenderade sin juniortid i Brynäs organisation. Där blev det faktiskt 29 matcher under två säsonger för honom utan att han tog en ordinarie plats i klubbens SHL- trupp. I J20 däremot haglade poängen in under hans två sista säsonger i klubben, vilket gjorde att Almtuna valde att skriva kontrakt inför föregående säsong. Fem matcher blev det bara för Uppsalaklubben, resterande tid spenderade Ljunggren i Kallinge/Ronneby IF där han producerade fina 25 poäng (varav 16 var mål) på 31 matcher. Tillbaka till Almtuna denna säsong har Daniel Ljungren fortsatt sin produktiva bana och levererat 18 poäng på 28 matcher.
Sebastian Selin, 23, Almtuna AIS.
Fostrad i Morön BK, men juniortiden spenderades i Skellefteå AIK där Sebastian Selin levererade poäng i parti och minut. Eller vad sägs om fina 71 poäng på 38 matcher i J18 Elit och 80 poäng på 98 matcher i Superelit.
Sitt första seniorår delade Selin sin tid mellan Skellefteås A-lag (åtta matcher), klubbens J20-lag och Piteå HC i Hockeyettan. För de sistnämnda lirade han 25 matcher säsongen 2012/2013 och gjorde 19 poäng. Det stora genombrottet på seniornivå kom dock säsongen efter iklädd Sundsvalls tröja då han gjorde finfina 53 (24+29) poäng på 44 matcher. Almtuna signade kontrakt och han gör nu sin andra säsong med klubben efter att ha presenterat sig väl med sina 26 poäng under rookieåret och han ser ut att landa på ungefär samma siffror i år.
Joakim Högberg, 24, Tingsryds AIF.
Spenderade merparten av sin juniortid i Luleå, men är fostrad i Piteåklubben Munksund. I hemstadens stora lag, Piteå HC , valde Högberg att spendera sitt sista juniorår, och som han gjorde det! 55 poäng i klubbens A-lag blev det under debutsäsongen. Den noteringen har Högberg inte lyckats leva upp till sen dess, men han har ändå sprutat in poäng, 96 mål och 110 assist blev det sammanlagt under hans fem säsonger i klubben.
Till denna säsong flyttade Joakim Högberg 133 mil söderut, närmare bestämt till årets Hockeyallsvenska succélag Tingsryds AIF. Där har Högberg inlett starkt med 14 poäng hittills för serieledaren.
Eddie Davidsson, 26, Västerås IK.
Tillbaka i moderklubben som han lämnade 2009. Att påstå att Davidsson legat på latsidan sen han lämnade hemstaden vore att ljuga något alldeles förfärligt, 251 poäng på 212 matcher i Hockeyettan blev det för den kvicke teknikern som under sin tid i landets tredjeliga representerade Enköping och Mariestad.
30 poäng blev det för playmakern under debutsäsongen i Hockeyallsvenskan, en säsong där hans klubb var ytterst nära att ta klivet upp i SHL. Hittills i år har Eddie Davidsson levererat 11 poäng på sina 22 spelade matcher. Just nu går han skadad men beräknas vara tillbaka inom kort.
Oskar Carlsson, 24, BIK Karlsskoga.
Stor, stark och stabil back som i stort sett aldrig hamnar på minus i plus/minus-statistiken. Född i Vimmerby och spenderade sina hockeyår där fram tills han 16 år ung styrde kosan mot Tingsryds AIF och dess juniorverksamhet. Där blev det aldrig något genombrott på seniornivå, åtta matcher i Hockeyallsvenskan blev det endast. Via en lyckad utlåning till Kallinge/Ronneby hamnade han återigen i moderklubben Vimmerby HC och där kan man väl säga att genombrottet kom med 52 poäng på 82 matcher från hans backplats, starka siffror.
Till förra säsongen värvades Carlsson till BIK Karlskoga och han har gjort det väldigt bra defensivt för klubben.
Viktor Andrén, 21, IK Pantern.
Fostrad i Mariestads BoIS, men det var inte där han slog igenom på Hockeyettannivå. Nä, istället var det i IK Pantern förra säsongen, där han hamnade efter två säsonger i Växjös J20-lag, som han slog igenom med dunder och brak när han var med och förde upp klubben till Hockeyallsvenskan.
Viktor Andrén håller för tillfället på att slå igenom i Hockeyallsvenskan också, där han visar fina siffror för sitt IK Pantern. Men från början var det inte givet att Viktor skulle få stå så mycket som han fått göra. Det var nämligen Jonas Gunnarsson som inledde säsongen mellan stolparna och han gjorde det riktigt bra. Sen skadade sig Malmö Redhawks- målvakterna i SHL på löpande band och Gunnarsson kallades upp till dom. Andrén klev in i Gunnarssons ställe och jag tror inte någon i IK Pantern märker någon skillnad.
Andrén är kontrakterad av Växjö Lakers och således bara i IK Pantern på lån denna säsong. Fortsätter han i samma fina stil resten av säsongen lär det bli SHL för skaraborgaren nästa säsong.
Sådär, det var tio namn som tagit klivet via Hockeyettan för uppgifter högre upp. Men det finns ju självklart fler att nämna som någon gång använt Hockeyettan som en språngbräda vidare i karriären. Viktor Fasth, för att nämna en, är ett exempel. Han vaktar just nu CSKA Moskvas kasse i KHL, men för lite drygt åtta år sedan vaktade han mellan stolparna hos Tingsryds AIF. Resten vet ni: Växjö Lakers i Hockeyallsvenskan, AIK i SHL, landslagsspel, NHL-spel och nu alltså spel i KHL. Nu är ju inte Fasth ett klockrent exempel på att lira i Hockeyettan mellan Superelit och Hockeyallsvenskan/SHL då han, mig veterligen aldrig spelat i Superelit. Min ni fattar poängen ändå…
