Det är lite drygt en månad kvar till den allsvenska premiären och det kan ännu hända en del med trupperna. Men på det stora hela är det färdigbyggt och här nedan kommer hockeystaden.se:s allsvenska tabelltips för 21/22.
14. Västervik
Smålänningarna skrällde rejält ifjol och tog sig till semifinal i slutspelet där Timrå till slut blev för övermäktiga. Succén har lett till stor spelaromsättning i Västervik där man till kommande säsong plockat in hela 17 nya spelare.
Många av de som kommit in är svårbedömda. Jag tänker då närmast på den nordamerikanska forwards-kvartetten Brett Supinski, Myles Powell, Skyler McKenzie och Josh Wilkins som samtliga är nya ansikten i svensk hockey. Sportchefen Emil Georgsson brukar förvisso vara duktig på att hitta guldkorn på andra sidan Atlanten och hela Västervik får hålla tummarna för att han återigen lyckas.
Mängder av spelartapp, men det tyngsta tappet är såklart tränaren Mattias Karlin som tagit klubben från division 2 till Hockeyallsvenskan. För ett par år sedan var han iväg på en kortare sejour i Mora och då gick Västervik tungt och tvingades till kval. Nye tränaren Martin Gudmundsson har stora skor att fylla.
13. Troja
Nykomlingar brukar ofta ställa till det för de etablerade lagen i början av en serie. Därför är det minst sagt ett tungt avbräck för Ljungby-laget att keepern Wictor Ragnewall är avstängd under den första månaden. Både Linus Lundin och Anton Svensson är högst kompetenta målvakter, men Lundin har inte spelat match på över ett år och Svensson är ny på nivån.
I övrigt behåller man stora delar av den trupp som tog dem upp i våras samtidigt som man kryddat med pjäser som Dennis Fröland och Joakim Hillding som vet vad allsvenskan handlar om i närtid.
Cameron Brown och Julius Vähätalo är svårbedömda. De är värvade för att leverera och det kommer krävas. Förövrigt så gillar jag Trojas backsida där det inte finns någon som sticker ut nämnvärt, men det finns en hel del som får det hårda jobbet gjort och jag misstänker att det kommer bli svårt att göra mål på Troja i vinter om alla följer tränaren Roger Forsbergs spelidé.
12. Almtuna
Lyckades ifjol kravla sig över strecket som gav spel i playin. Sedan dess har man tappat två ledande backar i Marcus Karlström och Filip Hasa och årets backsida ser tunn ut minst sagt. Dessutom har man just nu bara en juniormålvakt på kontrakt. Åtgärdas inte det så kan det bli i skakigaste laget för Uppsalas hockeystolthet.
Offensivt tycker jag att det ser helt okej ut i årets Almtuna med spetsar som Emil Berglund, Viktor Hertzberg, Tobias Liljendahl och Jesper Norbäck. Men summa summarum tror jag Almtuna får rikta in sig på bottenstrid i vinter.
11. Vita Hästen
Av de backar som var i Vita Hästen hela förra säsongen så var det Kim Johansson, Niklas Folin och Marcus Fagerudd som fick mest förtroende av tränaren Tony Zabel.
Nu är trion borta och östgötarna har fått renovera om hela sin backsida. Lägg därtill att man plockar in två nya målvakter i Jesper Myrenberg och Adam Ohre så förstår ni att det lär gnuggas försvarsspel under försäsongen för att det ska sitta till premiären.
Känslan är att Vita Hästen stått och stampat lite på samma halmfläck de senaste åren och jag är inte helt säker på att årets trupp kommer ta klubben framåt.
10. Tingsryd
Fjolårets åttonde plats var den bästa placeringen på tre år för Tingsryd. Men som vanligt när lite mindre klubbar går bra så försvinner deras bärande spelare och Smålandsgänget har tappat sitt målvaktspar samt sina två bästa backar i Rasmus Bengtsson och Ludvig Claesson.
Carl Hjälm och Tomas Rydén hämtas från Hockeyettan för att bilda ett nytt målvaktspar och där tror jag knappast Tingsryds-ledningen behöver vara oroliga. Duon har under en rad säsonger visat att de är högst kompetenta och de kommer palla trycket i Hockeyallsvenskan.
Backsidan känns på förhand lite mera oklar och där behövs det nog att två eller tre spelar över förväntan om Tingsryd ska lyfta högre upp än tia. Framåt kommer Daniel Öhrn tillbaka och det tror jag kommer betyda mycket för det här laget.
Tingsryd är alldeles för bra för att vara inblandad i bottenstriden. Men det saknas en del för att de ska kunna utmana mot sjätteplatsen som ger en direktplats till slutspelet.
9. Kristianstad
Har under sina två allsvenska säsonger hamnat på kvalplats. Men nu finns det fog för optimism hos skåningarna känner jag. Med värvningarna av Gustav Bouramman, Amil Krupic och Gustav Olhaver har man redan på förhand snäppat upp statusen på truppen.
Lägg därtill rekryteringarna från Hockeyettan av bland andra Jakob Stridsberg, Viktor Grahn och Kristoff Kontos. Tre absoluta toppspelare i tredjeligan och trion kan mycket väl redan i vinter bli ledande spelare för KIK. Jag skulle faktiskt bli förvånad om de inte blir det.
Frederik Dichow och Olof Lindbom är i sammanhanget två oprövade kort längst bak. Men Dichow är en talang som gjorde det bra under det fåtalet han spelade hemma i Danmark ifjol och Lindbom har två allsvenska säsonger i Mora bakom sig och bör ha blivit varm i kläderna nu. Men det krävs att någon av dessa kliver fram.
8. Södertälje
Det första man slås av när man dyker ner i SSK:s trupp är “Jäklar vilken konkurrens det är på forwardssidan. Bakom Tobias Lindberg, Colin Smith och Brett Pollock så kanske det inte osar stjärnglans direkt, men det är kompetenta spelare hela högen som kommer få kriga om speltiden bakom den förmodade förstalinan.
Jag ser inte riktigt samma konkurrens på backsidan. Även om den lagdelen på intet sätt är dålig så är känslan att någon mer back behöver plockas in för att spetsa till det. Längst bak hittar vi Fredrik Bergvik och nye Nikita Tolopilo. Det känns stabilt, men inte mer än så.
Sammanfattningsvis tycker jag SSK har ett lag som ska kunna vara med och bråka om en direktplats till slutspelet. Men mer än så lär det inte kunna bli.
7. Mora
Jag har läst och hört en del som varnar för Mora som ett topplag. Jag håller inte riktigt med. De har gjort en del tunga tapp i bland annat backen Mattias Nörstebå och centern Ludvig Larsson. Å andra sidan får de behålla spelare som Daniel Ljunggren och Lukas Wernblom.
Man har kryddat med målvakten Andreas Ljunggren, backen Axel Bergkvist och den poängfarlige amerikanen Paul Bittner.
Måhända att de vässat till laget en smula jämfört med ifjol och det är möjligt att de kan lägga beslag på någon av de sista direktplatserna till slutspelet. Men på förhand känns det inte som att det blir mer än en sjundeplats för det här gänget.
6. AIK
Har en hel kader med anfallare som kan producera framåt. Anton Holm, Fredric Weigel, Max Gerlach, Max Lindholm och Nicklas Heinerö för att nämna några. Vi ska inte heller glömma det faktum att Christian Sandberg är tillbaka efter två säsonger i HV71.
När detta skrivs har AIK bara sex backar på kontrakt. Eric Norin, Malte Setkov och Alexander Deilert är topp 4-backar,men bakom dessa ser det lite tunnare ut. Så minst en till back av hög allsvensk klass behöver plockas in.
Det största frågetecknet kring AIK får sättas på målvaktsparet. Alexander Sahlin hade ett par säsonger för några år sedan när han var riktigt bra. Men fjolåret var desto tuffare och han behöver studsa tillbaka. Pavel Khomchenko har några KHL-matcher på meritlistan, men 26-åringen har spenderat merparten av sin seniorkarriär i farmarligan VHL. Där har han förvisso varit helt outstanding om man ser till statistiken, men klassen på ligan är väldigt spretig och på förhand är han ett oskrivet kort.
5. Björklöven
Sportchefen Per Kenttä brukar kunna trolla fram framgångsrika lag. Kommer han lyckas i år igen? Tyler Vesel, Justin Crandall och Zach Palmquist har tillhört de ledande spelarna under Björklövens två senaste framgångsrika säsonger. De har försvunnit iväg nu.
Men det är också klasspelare som stannar kvar. Bakåt kommer Daniel Rahimi troligtvis regera och framåt kommer Olle Liss, Alex Hutchings och Axel Ottosson fortsätta leverera. Lägg därtill Mathias Nörstebö och hyperintressante Veeti Vainio på backsidan samt de offensiva transatlanterna Gerry Fitzgerald och Felix Girard som kommit in.
Det kommer vara många om budet mellan plats fem till två och Björklöven kan mycket väl vara i täten av klungan efter 52 omgångar.
4. Karlskoga
Sitter på en av seriens bästa defensiva enheter med de stabila målvakterna Lars Volden och Marcus Hellgren längst bak. Nygamle Henrik Larsson är en toppback i ligan och Johan Larsson samt William Pethrus är inte långt bakom honom. Bakom den här trion finns det några andra kompetenta backar samt att det är sen gammalt att lirar man forward i BIK så ska man lägga ner det hårda jobbet bakåt också.
Det är på forwardssidan man gjort de tyngsta tappen under våren och sommaren. Men på något sätt brukar det där alltid ordna upp sig för Karlskoga och det finns alltid ett par som blommar ut.
3. Modo
Lovordade jag Karlskogas defensiva enhet tidigare så lovprisar jag Modos. Tex Williamsson som hämtas in från Oskarshamn är en allsvensk toppmålvakt enligt mig. Under sommaren har man hämtat in bland andra Emil Wahlberg, David Bernhardt och Pontus Näsén för att stärka upp bakåt.
Även framåt känns man stabila, men kanske inte riktigt lika vassa som bakåt. Men den största vinsten enligt mig är rekryteringen av Mattias Karlin. Hemmasonen som i exil gjort underverk på tränarbänken i Västervik.
Det pratas inte så mycket om Modo i förhandstipsen i år. Något som överraskar mig en aning. Men jag tror att det kommer passa det här laget perfekt att få flyga under radarn och jag velade faktiskt länge fram och tillbaka om huruvida jag skulle sätta dem på andraplatsen eller ej. Det blev ej.
2. Västerås
I Johan Gustafsson och Linus Ryttar har VIK seriens bästa målvaktspar. Mycket beroende på Gustafsson såklart som har vunnit VM, JVM, SM och CHL. Vid samtliga titlar förutom VM-guldet 2013 var det med JG mellan stolparna. Den vanan av att vinna kan bli guld värd för Västerås när det vankas slutspel och kanske final till våren.
Det verkar finnas en tro i och runt klubben att man ska kunna lyckas att ta sig till SHL, det signalerar ju bland annat värvningen av Daniel Gunnarsson från Leksand samt förlängningen med Jimmie Jansson Lorek.
Västerås känns vassa i samtliga lagdelar och det här bygget kan bära långt.
1. HV71
Chocken var total i Jönköping när HV71 i våras åkte ur SHL. Men efter att under lång tid gjort mycket fel så tycker jag klubben gjort det mesta rätt under våren och sommaren. Tränarparet Tommy Samuelsson och Fredrik Stillman är tydliga i sin kommunikation med spelarna gällande hur man ska spela och ta sig an uppgiften. Kommunikation kommer också krävas i ett annat syfte, för det är många som inte kommer få den speltid de anser att de bör ha i det här stjärngänget med allsvenska mått mätt.
Det är inte lätt att åka ur SHL och omgående ta sig tillbaka. Det ska gudarna veta. Men det skvallras om en stor, stor revanschlusta hos de som är kvar från fjolåret och sådant brukar räcka långt. Samtidigt är de som tillkommit utifrån införstådda med uppdraget: HV71 ska tillbaka och klubben kommer göra det som krävs för att de ska lyckas. Så det gäller att spelarna köper sina roller och gör det de ska.
Jag behöver inte rapa upp en massa spelarnamn här. Ni som läser dessa rader har troligtvis redan koll. Men det jag tycker är intressant är att det, utöver att spelarna är bra, även finns en mix av lite av varje. Det finns erfarenhet från allsvenskt spel i närtid. Det finns yngre och hungriga spelare och det finns rutin.
Jag kan inte se hur HV ska kunna bomma förstaplatsen.
