Om exakt sex veckor spelas säsongens första tävlingsmatch i Hockeyettan. Men redan nu går det att identifiera ett antal gäng som kommer få mycket svårt att undvika negativt kval.
För några veckor sedan skrev jag denna text där jag varnade lite för att det kan bli tufft för de lag som ska kvala neråt nästa vår. Det finns nämligen en del gäng i division 2 som storsatsar och som på papperet ser ut att kunna ge den absoluta botten av Hockeyettan en rejäl match när det vankas kval.
Nytt i Hockeyettan för i år är nämligen att det som förut varit fyra vårserier nu istället blir två, en nordlig och en sydlig serie. Lag 7-10 i respektive serie kommer tvingas till kval där ettanlagen delas upp geografiskt. Exempelvis så kommer de två nordligaste lagen tvingas kvala mot fyra division 2-gäng som region norr vaskat fram. Om vi nu leker med tanken att de nordligaste ettan-lagen klarar sig undan negativt kval så kan det alltså innebära att två gäng från den östra grundserien ska åka norr om polcirkeln för att strida för existensen. Ett rent hypotetiskt exempel alltså.
Om vi byter landsända så kan vi konstatera att de gäng som hamnar den södra kvalserien kommer få det oerhört tufft. För där väntar troligtvis satsande gäng som Borås och Tyringe som inget hellre vill än att ta tillbaka “sin” plats i Hockeyettan.
Efter att ha nagelfarit trupperna så har jag identifierat sex gäng i Hockeyettan som kommer få det oerhört svårt att undvika kval neråt.
Kiruna AIF
Klubben var en hårsmån från att tvingas lämna Hockeyettan i våras och när jag ögnar igenom nyförvärven så får jag inte direkt någon omedelbar känsla av att de förstärkt truppen sedan dess.
Visst, jag har vid tidigare tillfälle höjt ett varningens finger för att målvakten Alexander Nilsson kan bli en fullträff. Likaså lär veteranerna Oskar Fredriksson och Viktor Mikko fortsätta dra ett tungt lass framåt och blir de nya lettiska anfallarna en hit så finns det offensiv potential i Kiruna AIF. Men kommer det räcka för att ha fyra gäng bakom sig i den norra vårserien? Jag är ytterst tveksam.
Hanhals
Efter en svag höst ryckte västkustgänget upp sig en smula under våren. Men det skulle krävas en gastkramande sista omgång innan de blev definitivt klara för spel i Hockeyettan 21/22.
Sedan dess har de tappat i stort sett alla spelare som ändå gjorde det bra ifjol. Undantaget är Isak Ragnevad som på förhand är lagets store stjärna i år. Troligtvis kommer väl någon mer kliva fram under säsongen och man brukar ha bra utdelning på lån från Frölunda, men hur jag än vrider och vänder på det så ser jag inte hur de ska ha fyra lag bakom sig i en (troligtvis) stentuff vårserie.
Det ska nämnas att av Hanhals tio främsta poängplockare ifjol så finns ingen kvar i laget till kommande säsong.
Kan den nye tränaren Per Ljusteräng uträtta mirakel med vin och valium i Kungsbacka Ishall? Ja, då kanske det kan gå vägen. Men, nja, det här ser tufft ut. Kom ihåg att Hanhals högst troligt kommer hamna i den södra kvalserien också. Brrr var ordet.
Vännäs
Vännäs kom trea från slutet i den norra grundserien ifjol. Men när vårserien drog igång så stämde plötsligt allting och de gick hela vägen till playin. Den framgången berodde mycket på William Magnusson som anslöt från Köping en bit in på säsongen. Dessutom spelade målvakten Marcus Johansson rejält inspirerat och det hjälpte såklart också till att bidra.
Både Magnusson och Johansson är borta nu och spontant känner jag inte att de är ersatta. Det lär bli bottenstrid för Vännäs i vinter. Men, jag ger dem goda chanser att undvika degradering. Högst troligt lär de hamna i den nordligaste kvalserien och om det ens kommer ställa upp lag från tvåan där så bör Vännäs ha kapacitet att manövrera ut dessa.
Segeltorp
Efter ett miserabelt fjolår så lyckades “Torpet” få ihop tillräckligt med “power” för att skicka ut Sollentuna och Hammarby ur tredjeligan. Men nu finns det inga räddningsplankor kvar och jag ser inget annat gäng Segeltorp kan lägga bakom sig från den östra serien.
Sextetten Gustav Griborn, Ludvig Georgsson, Pontus Johansson, Søren Dietz-Larsen, Oskar Ahlholm och Christopher Usov var tongivande under hela eller delar av säsongen ifjol. Samtliga, och fler än dessa, är borta nu och in har relativt oprövade kort kommit.
Dessa oprövade kort måste kvickt omsättas till jokrar för Segeltorp, annars luktar det kval lång väg.
Kumla
Trots att man hade ettans bästa kedja ifjol i Victor Wänghult, Daniel Lindberg och Oliver Arle Östergren så lyckades man inte undvika kval. Väl där fick man ihop grejerna och förutom förstakedjan så ska även målvakten Jonathan Stålberg ha en rejäl portion beröm för att det inte blev degradering redan där och då.
Men degradering kommer det bli nu. Av ovan uppräknade spelare är det endast Lindberg som är kvar och han har förvisso fått sällskap av Carl Berglund som ansluter från BIK Karlskoga. Men bakom dessa ser det tyvärr alltför tunt ut. Jag har under våren och sommaren predikat att Berglund med all sin erfarenhet mycket väl kan få andra spelare att växa. Och det kommer han troligtvis lyckas med också, men för att Kumla ska undvika kval så kommer han behöva trolla med knäna för att förmedla all sin visdom.
Kumla löper en extremt stor risk att hamna i den södra kvalserien och det äventyret kommer de inte klara av.
Örnsköldsvik
Det fanns en tid när Ö-vik kändes spännande och på frammarsch. Men det är några år sedan nu och det känns snarare som att de säsong efter säsong tar några kliv bakåt. Tvingades till kval redan ifjol och årets trupp ser inte starkare ut.
