När vet man att det är över? Det vet man nog inte riktigt. Men vägs ände är nådd, hockeystaden.se sätts på paus på obestämd tid och så även min övriga journalistiska verksamhet.
“Allt är för bra nu, går runt i T-shirt och är trött
Sitter på pianot mellan flaskor, glas och fimpar
Blundar tills jag skymtar lyckan och jag vet
Allt är för bra nu, allt är bra nu”
Det här var rader som jag hade hoppats att jag skulle slippa skriva. Men nu är läget som det är och då väljer jag att citera ur Håkan Hellströms “Hela huset”.
För det var väl så det var i början av året, det kanske gick FÖR bra? Corona-pandemin har drabbat extremt många människor extremt hårt. För egen del har det varit extremt slitsamt de senaste åtta månaderna för att få ihop uppdrag som genererar pengar till mat på bordet. Någonstans har jag hoppats och trott på en ljusning, men den kommer ju tyvärr aldrig.
Jag sa i våras att jag skulle kunna härda ut fram till september/oktober, det höll till november. Så något rätt får man säga att jag gjort.
“Jag är imponerad av dig att du härdat ut så länge”, sa en kollega till mig häromdagen.
Sedan 2014 har jag i någon form jobbat som skribent/journalist. Sedan 2018 på heltid och att jag ur två tomma händer lyckats dra runt och leva på min verksamhet, det är något jag är förbannat stolt över. Ska jag vara helt ärlig så tror jag inte så många andra hade lyckats med samma sak, det säger något om vilken krigare jag är som aldrig ger upp.
Ja, jag kommer använda dessa rader till att skryta en smula om min förträfflighet.
Men nu har jag tyvärr inget annat val än att kasta in handduken. Det finns inga pengar kvar helt enkelt att ta av. Är jag bitter? Det kan ni ge er fan på. I åtta jävla månader har regeringen gett oss med företagsformen enskild firma kalla handen. Inte ett smack av alla stödpaket har vi fått ta del av. Om några dagar öppnas äntligen möjligheten upp. Men tyvärr är det försent för mig då. De pengar jag möjligtvis kan få ut därifrån ska stoppas i andra hål.
Den här sajten kommer finnas kvar. Men annonser kommer försvinna från och med måndag och startsidan kommer se annorlunda ut. Jag måste vara tydlig med att min verksamhet är på paus för att ha rätt till a-kassa.
Jag vet att ni är många som uppskattat det jag gjort. Både på den här sajten och på andra ställen. Tyvärr kommer det bli tufft för mig att ta mig tillbaka när jag väl kommit igenom a-kassan. Men jag utesluter det inte, för någonstans finns det en jäkla revanschlust hos mig. Det som sker nu är så förbannat orättvist. Det hade ju varit en helt annan grej om jag själv varit kass eller klantat mig, men så är det ju inte.
“Du är alldeles för talangfull och vass för att inte hitta tillbaka”, skrev en annan kollega till mig igår.
Så. Det kommer bli extremt tufft att komma tillbaka, men samtidigt är det journalistik jag vill hålla på med. Jag vet faktiskt inte om jag är beredd att ge upp det. Men för stunden finns det inget val. Men jag kommer sakna er läsare, pulsen när en het nyhet ska ut eller när man sitter på ett fett avslöjande. Jag kommer sakna alla resor jag har fått förmånen att göra i mitt jobb.
Jag kommer sakna möjligheten att kunna åka ner till Malmö och spela in podd med den karismatiske målvaktstränaren Henning Sohlberg. Jag kommer sakna att åka till Sheffield och käka lunch med den förre SHL-stjärnan Tim Wallace. Jag kommer sakna när jag och Mathias Andersson drog ner till Växjö på en semifinal 2018 och glömt att ackreditera oss. Något vi kom på på parkeringen utanför Vida Arena. Men det löste sig.
Jag kommer helt enkelt sakna det mesta, de senaste åren har varit en dröm. Hårt slit, ja! Men samtidigt ett drömliv.
Till sist. En av de större anledningarna till att jag skriver dessa rader idag, det är att jag fortfarande hoppas på mirakel. Finns det någon därute som gått i tankar om att anlita mig för större och välbetalda uppdrag, eller kanske till och med ge mig ett jobb…Det är dags att höra av er nu i så fall. På tisdag är det försent.
Till er läsare, kollegor och annat löst folk: Tack för att ni stått ut med mig under alla dessa år.
PS. Jävla fladdermuskokare.
