Halmstad Arena. Foto: Henrik Skoglund
Hockeystaden.se begav sig ut på fältet för att skåda matchen mellan Halmstad och Mörrum under söndagseftermiddagen. Reflektioner från bataljen i Halmstad Arena delges er nedan.
Innan jag begav mig hemifrån söndag förmiddag fattade jag det icke-briljanta beslutet att lämna datorn hemma. Jag skulle till Halmstad i helt andra syften än att skriva en krönika från matchen. Men det var så många intryck att ni får dessa ett dygn i efterhand.
Den 1 november innebar också lättnader i publikrestriktionerna. 50 blev 300 för de lag som inte tillhör en region som har behållt de gamla restriktionerna. 201 åskådare hade hittat till gamla Sannarps ishall. Just arenafrågor är en sak som intresserar mig, alla har vi våra perversa böjelser, och jag fick återberättat för mig att Halmstad Arena, som är ett fashionabelt sportkomplex med badhus och handbollsarena också, är en överbyggnad på gamla Sannarpshallen.
Det märks att det är ett nybygge över gammalt då arenan överlag är fräsch och andas modern evenemangsarena, men i vissa delar finns det gamla kvar, träningsrinken exempelvis som ligger bara ett stängt draperi från den stora hallen.
Hur skötte då Hammers evenemanget ur avstånds-synpunkt? Klockrent om jag får säga det själv. Det var noggrant markerade avspärrningar som visade var publiken inte fick vistas. Det fanns handsprit på toaletterna, säkerligen på andra ställen också. Men jag kollade inte så noga. Anledningen till att jag noterade handspriten på toaletterna var att jag trodde att det var en flaska tvål. Resultatet när jag snabbt vände den uppochner blev att hela min jackärm dränktes in i sprit. Undrar vad folk trodde om mig sen?
Efter handspritsincidenten stod jag och drömde i en trappa, vilket resulterade i att en vakt genast sa till mig. Jag fick inte stå i vägen folk då avstånd måste hållas. Klockrent agerat av vakten. Speakern informerade jämt och ständigt på om vad som gällde i arenan i dessa Corona-tider. Extra roligt blev det när hon upplyste om vikten av att hålla avstånd samtidigt som hemmalagets Martin Vaakanainen och Mörrums Oscar Holst brakade loss i ett handgemäng som drog minnet tillbaka till Tie Domis och Bob Proberts glansdagar.
Matchen då? Jag bommade glimtar av matchen då jag var tvungen att ta tag i lite privata angelägenheter mitt upp i allt. Men av vad jag såg så fastnade främst dessa saker.
…Mörrum. Visst. En svidande förlust med 7-1 går inte att snacka bort. Men då ska man veta att det var först i tredje perioden som det rann iväg. I de två första höll Mörrum relativt jämna steg med Hammers, även om hemmalaget hade spelövertaget.
…Målvaktsspelet. Både Jacob Crespin i Halmstad och Emil Cederlund i Mörrum var riktigt bra. De sju målen var knappast Cederlunds fel.
Emil Cederlund och Jacob Crespin var bra. Foto: Henrik Skoglund
…Alexander Johansson. Den rutinerade spelaren har förstärkt Hammers och han var ett snäpp upp av vad jag såg. Det finns många skickliga spelare i de båda lagen, men Johansson märktes verkligen därute i sitt sätt att transportera puck och på det vis han verkar sprida lugn med sin rutin.
Det var det. Nu ska jag tvätta min stackars spritångande jacka. Hörs.
