SKOGLUND: Är de “fyra storas” tid över?

Under ett par säsonger så har det mer eller mindre varit givet på förhand vilka fyra gäng som kniper de främsta Allettan-platserna från den östra Hockeyettan. Men i år känns det mer ovisst än på länge. Något som kanske till och med kan få upp hettan på serien?

16/17: Huddinge, Visby, Hudiksvall, Väsby och Haninge
17/18: Huddinge, Hudiksvall, Visby, Väsby och Valbo
18/19: Hudiksvall, Huddinge, Väsby, Visby och Enköping
19/20: Väsby, Visby, Hudiksvall, Huddinge och Vallentuna

Ovan ser ni tabellplaceringarna på topp fem i den östra serien, de gäng som tagit sig till Alletten efter jul. Det har knappast varit några skrällar, de fyras gäng har känts cementerade att gå vidare, även om Väsby kanske slog sig in där på allvar till säsongen 17/18. De två säsongerna innan 16/17 så kneps de tre av fyra platser som då delades ut av Huddinge, Visby och Hudiksvall.

Av naturliga skäl så blir det ett trendbrott säsongen som kommer. Väsby spelar som bekant i Hockeyallsvenskan till hösten och det finns således läge för ytterligare ett gäng att ta sig till Allettan. Så frågan i rubriken är ju automatiskt besvarad redan nu. Men jag funderar lite på om vi kanske inte kommer få se ett annat lag bomma. Med andra ord tre “nya” lag till Allettan från öst.

De gäng jag på förhand anser som givna är Hudiksvall och Huddinge. Jag tror det kommer bli ofantligt svårt för fem gäng att snuva någon av dessa på konfekten. Hudiksvall renoverar förvisso om, men med de spelare de fått in så ska det inte gå att misslyckas.

Samma sak med Huddinge. De har ett målvaktspar i toppklass bestående av Pontus Eltonius och Sebastian Andersson, en forwardssida som känns rejält spetsig. En av hela ligans fem bästa. Det jag oroar mig en smula för gällande Huddinge är att jag tycker backsidan känns aningen tunn. Men jag antar att de ska in med mer namn där innan det drar igång.

Det är Visby som jag känner kan få ge vika här. De har tappat trotjänare som Adam Eriksson, Mikael Adamsson, Jonatan Stuxberg, Fredrik Sandberg, Einar Engström och Adam Rachidi. Samtliga har spelat över 200 tävlingsmatcher för klubben och totalt är det över 2 000 tävlingsmatcher som försvinner.

Nu har ö-laget förvisso värvat intressant för att ersätta sina flyktade spelare. Som ersättare för målvakten Daniel Marmenlind hämtar man in Anton Malmborg från Halmstad och det ska bli intressant att se hur han kan ta sig an utmaningen på ön. Malmborg var en viktig byggsten i Halmstads succé ifjol. Samtidigt så byggde lagets framgångar på just l a g e t där spelarna gjorde varandra bättre. Förstå mig rätt här nu, jag tvivlar inte en sekund på att Malmborg är en skicklig målvakt, det visade han ifjol. Men han måste nästan upp till fjolårets kapacitet, absolut i närheten, för att fylla det hål Marmenlind lämnat efter sig.

Vidare har man hämtat in den Liigameriterade finländaren Sami Tamminen som kan bli en riktig åkattraktion i den östra serien. Ja, i hela Hockeyettan. Adrian Elefalk och Hugo Leufvenius kan också de bli stora jackpotar i Svenska Spels hemstad.

Men det kommer krävas mer än så och det stora frågetecknet här är ju om Visby kommer komma upp snabbt på fötter igen efter alla trotjänare som har lämnat. Det här känns nämligen som en säsong där det måste sitta från början om man vill till Allettan från öst.

För bakom jagar nämligen, i första hand Vallentuna och Strömsbro. Vallentuna har lastat in klassvärvningar som Gustav Ahnelöv, Victor Andersson, Niclas Lehmann och Stefan Söder. Lägg därtill att starka kort som Tobias Ericsson, Marcus Andersson och Jacob Lundin finns kvar från ifjol. Vallentuna tog sig till Allettan redan ifjol och vet nu hur man gör och vill alldeles garanterat göra om det nu med sin synnerligen vässade trupp.

Strömsbro tog sig som nykomlingar till playoff ifjol. De gjorde det mycket på sin offensiv och trots att de tappat Joakim Axman, så de ändå spetsigare ut anfallsmässigt nu. Martin Naenfeldt, Johan Eriksson och Marcus Lindblom tillkommer och det är en trio som vet hur man producerar rikligt med poäng på nivån. Lägg därtill att Viktor Ehn och Gabriel Deutsch stannar, samt att övriga truppen fått en säsong med Hockeyettankött på benen. Strömsbro kommer sannerligen inte att bli lätta att tas med.

Jag har redan i detta inlägget rest en varningsflagg för Wings. Jag skulle även vilja lägga till Enköping som en utmanare där. De var ett ynka mål från att kastas ner till ett ovisst kval ifjol, ni minns väl alla dramatiken mot Hammarby i den avslutande omgången?

Förra säsongen var en stor underprestation från ESK:s sida och på papperet var laget betydligt bättre än att riskera kval. Till i år har nye sportchefen Alexander Edstein kört truppen genom pennvässaren och hämtat in riktigt starka namn som Jesper Cederberg, Jesper Bärgård och Gustav Lindberg. Man har även plockat in Adam Rachidi och Wilmer Lindblad på backsidan. Lindblad är förövrigt egen produkt och spelade några matcher på lån ifjol från Vita Hästen.

Vi ska inte heller glömma att spelare som William Kaijser och Robin Nilsson stannar kvar bland backarna och bland anfallarna stannar vassa Daniel Andersson och Ludvig Wallin. De är alldeles säkert ute efter revansch efter förra säsongen.

Jag är relativt säger på att den östra ettan kommer sluta som följer om vi ser till toppen.

Förstaplatsen: Huddinge och Hudiksvall krigar om den.
Plats 3-5: Det här kommer bli ett rejs mellan Enköping, Strömsbro Vallentuna, Visby och Wings. Det kommer bara finnas tre vinnare.

Att det allra högst troligt kommer bli en kamp om de sista platserna till Allettan gör ju också att serien kommer leva längre bland flera lag, kanske ända in till slutomgången. Det behöver den här serien som allt som oftast får stå i skuggan av de tre övriga.