Det må vara vanskligt att redan nu slå fast hur en kvalserie – vars avgörande ligger över en månad bort – kommer att sluta. Men det kan vara läge att redan nu spekulera lite i de olika lagens slagstyrka inför vad som komma skall. I min bok är det nu givet att Tyringe går från slagpåse till favoriter.
Hade ni frågat mig för en månad sedan vad jag tror om Tyringes chanser i den negativa kvalserie som de kommer spela framåt vårkanten så hade jag inte gett dem så speciellt låga odds. Spelet under stora delar av säsongen har rent ut sagt varit bedrövligt och något spår av självförtroende har knappast funnits i en mentalt sargad trupp.
Men så klev den nygamle tränaren Magnus Rahm in och rapporterna från folk som såg Tyringe i matcherna därefter berättade om en helt annan energi i båset från det. Det har också avspeglats på resultaten där Tyringe tagit 10 av sina totalt 19 poäng under säsongen på de här veckorna som förflutit sedan Rahm klev in.
För en dryg vecka sedan drog några supportrar igång initiativet Supporterpengen och det blev en succé. Det gjorde att man kunde hämta in Linus Dahlstedt, Khalid Ibrahim, André Schultz och Kim Runermark innan fönstret stängde. Schultz gör comeback och vad jag förstår det som kommer han spela. Han är alltså inte “bara” en försäkring om skador skulle uppstå.
Gällande Dahlstedt och Ibrahim så är det killar som kan kliva in och göra skillnad direkt, de lirar med mycket hjärta och hög arbetskapacitet. I Kim Runermark får man ett hjärta som bultar för klubben i kombination med ett bländande anfallsspel. 29-åringen lär riva blödande och variga sår i motståndarförsvaren under kvalserien. Schultz, Ibrahim och Runermark har tidigare spelat i Tyringe och det säger ju någonting om hjärtat när de nu väljer att komma tillbaka.
Nu kommer vt till en intressant frågeställning: Hur klarar Tyringe omställningen från slagpåse till favorit?
I ett kval är det mycket psykologi inblandat. Lagen som kommer uppifrån gör det oftast med ett sargat psyke och en känsla av svek mot föreningen de representerar. De har egentligen allt att förlora. Lagen nerifrån kommer in men helt annan känsla. De har allt att vinna.
Det brukar vara det normala. Men Tyringe har ju någonstans redan varit “döda och begravna” om ni förstår mig rätt. Jag har sett omdömen som “tidernas sämsta Hockeyettan-lag” (Då glömmer man Surahammar) och “bedrövligt rakt igenom”. Publiken har uteblivit och rakt igenom så har egentligen alla som följer Hockeyettan mer eller mindre räknat ut dem i kvalet.
Klart att det skulle vara ett misslyckande om Tyringe åkte ur. Det är inte snack om annat. Samtidigt så får jag känslan av att folk i och runt klubben nu känner att de har allt att vinna. En revanschlusta som smugit sig in i kombination med “vi ska visa alla jävlar som dissat oss!”
Borås gjorde också en stark spurt innan transferfönstret stängde och lastade bland annat in Marcus Lundberg från Kalmar och Markus Näslund från Dalen. Inga stjärnnamn på så vis, men Lundberg är att likna vid en general i försvarsleden och Näslund kommer göra sina poäng. Sedan ska vi inte glömma att Borås har kvalitet i sin trupp sedan tidigare. Super-rutinerade Henrik Eriksson ska vad jag förstått det som haft anbud högre upp ifrån den senaste tiden, men han sviker inte sitt Borås och han kommer såklart bli oerhört viktig i kvalet. Ludvig Jansson och Alexei Sibirtsev kommer också vara stora hot framåt och på papperet känns Borås som det starkaste laget i en kvalserie. Hur jag nu kan säga det då alla deltagarlag inte ens är klara ännu.
Från tvåan finns det egentligen inget lag som utkristalliserat sig som den självklara utmanaren till ettangängen. Vänersborg har gått starkt hela säsongen, men kanske inte varit så där superöverlägsna som en reell utmanare behöver vara. Jag säger definitivt inte att det skulle vara kört för dem, de kan absolut hota både Borås och Tyringe. Har en vass anfallssida som kan ställa till med rejäl oreda för motståndarna.
Men än så länge är de inte klara för en kvalserie, först ska Vänersborg klara av ett playoffsteg. Bakom Vänersborg i Alltvåan lurar gäng som Bäcken, Grästorp, Jonstorp och Mjölby. De sistnämnda tror jag kan bli livsfarliga i fortsättningen. De har en stark uppsida i sin trupp med spelare som Daniel Håkansson, Victor Jigmalm och David Bremer. För att nämna några. Men räcker de hela vägen för att bli den där tunga utmanaren mot Borås och Tyringe? Jag är tveksam till det.
