Förre allsvenska stjärnan tackade nej till anbud högre upp: “Kände att jag hellre spelar här i division två”

Henrik Eriksson känner sig hemma i Borås. Foto: Henrik Skoglund

När det i december blev klart att Henrik Eriksson skulle lämna sin norska klubb så började det tisslas och tasslas om potentiella destinationer i Hockeyallsvenskan eller Hockeyettan. Valet föll på Borås i division två och för hockeystaden.se berättar nu den 31-årige SHL-meriterade forwarden om beslutet.
— Jag ville ha det sociala, komma tillbaka och landa lite. För det är speciellt att spela utomlands, du måste vara lite ego.

Annons:

BORÅS (HOCKEYSTADEN.SE)
Henrik Eriksson väntade länge den här säsongen innan han gjorde sitt val av klubb. Han ville att det skulle kännas rätt och han ville att det skulle funka socialt med familjen, där sambon och dottern finns. Den 18 oktober skrev han på för norska Sparta Sarpsborg för resten av säsongen. Det fanns dock en klausul i kontraktet där båda parter kunde bryta samarbetet innan den 9 december. Bara några dagar innan det datumet åkte han på en hjärnskakning.
— De hade några gubbar borta redan med hjärnskakning och de ville inte chansa. Det var inga konstigheter, jag visste vad det var jag gav mig in på redan innan, berättar Henrik Eriksson för hockeystaden.se när vi träffar honom i Borås ishall.

JÄMNT I TABELLEN

Han åkte hem till Borås utan vetskap om vad han skulle göra resten av säsongen. Hans sambo är från Borås och utbildad lärare. I den här vevan fick hon jobb på en skola i staden.
— Jag pratade med Borås och vi kom överens, berättar Henrik Eriksson.

Annons:

Den i HV71 fostrade forwarden har sedan tidigare gjort över 100 matcher i Hockeyallsvenskan för klubben och var även med dem och tränade i höstas innan flytten till Norge. Nuförtiden håller klubben till i division två och kvalar just nu upp mot ettan. Totalt har det blivit 37 poäng på de 20 matcher 31-åringen spelat sedan återkomsten i början av året.

För närvarande ligger Borås trea i kvalserien, två poäng bakom ledande Halmstad med halva serien kvar.
— Det är otroligt jämt och vi har inte förlorat någon match än på full tid. Men sen har vi fått med oss många en-poängare och det gör att det inte händer så mycket i tabellen, konstaterar han.

Har du känslan av att det här laget kan gå upp i Hockeyettan?
— Ja, det tycker jag. Vi har mött alla och vi har spelat jämnt mot alla. Sen är det kval, jag vet när jag spelat negativt kval att det inte bara är hockey då. Det är annat som sitter i skallen också. Men det finns möjlighet, det är ett talangfullt lag, men sen är det som sagt kval och du måste ha lite rutin.

Du har varit med ett tag på hög nivå. Vad känner du, förutom det spelmässiga, att du kan bidra med till gruppen?
— Det är väl lite lugn, har man varit med så vet man lite vad som gäller. Att man inte stressar upp sig med domare och sånt. Det är mycket runt omkring och killarna kanske inte har spelat tajta matcher på det sättet. Så det är väl lugnet och rutinen när det börjar brinna i matcherna som jag kan bidra med.

HAR SPELAT ÖVER 300 MATCHER I SHL OCH ALLSVENSKAN

Det är ingen överdrift att påstå att Henrik Eriksson besitter en enorm rutin om man ser till nivån han för närvarande håller till på. På cv:t finns 55 SHL-matcher med moderklubben HV71 och 263 allsvenska för Bofors, Borås, Västerås och Troja. Men det var i Danmark säsongen 2014/2015 som Eriksson lät tala om sig ordentligt. Då blev det 42 mål och 29 assist på 35 matcher och det Håkan Loob-tempot ledde till ett kontrakt med DEL-klubben Krefeld där det också gick bra med 23 poäng i den tyska högstaligan. Men sedan började motgångarna. Han skrev på för den schweiziska NLB-klubben La Chaux-de-Fonds till säsongen 2016/2017, men säsongen spolierades av en korsbandsskada.

Du valde Borås trots att du hade andra anbud av klubbar, vad var det som fällde avgörandet?
— Det var just det sociala utanför hockeyn. Jag har haft några tuffa säsonger. Korsbandet gick av i Schweiz och då var det tufft. Jag var på väg uppåt, det hade gått bra i Danmark och ett helt okej i tyska högstaligan. Jag tänkte att “nu kommer det hända saker”, men så bara small det, berättar han samtidigt som han slår ihop handflatorna i en smäll för att symbolisera korsbandsskadan som höll honom borta större delen av säsongen.
— Jag ville ha det sociala, komma tillbaka och landa lite. För det är speciellt att spela utomlands, du måste vara lite ego.

Henrik Eriksson i samspråk med Borås tränare Gunnar Persson. Foto: Henrik Skoglund

Henrik Eriksson, utvecklar det han säger ovan:
— Det var perfekt läge för mig när jag åkte från Troja och testa något nytt. Få lite ny energi, och det fick jag absolut. Men sen har jag känt, ju längre jag varit utomlands, att jag har saknat lagsammanhållningen. För vi är jäkligt bra på det i Sverige, att ta hand om varandra. Som utlänning är du ganska ensam, för du kommer dit och tar deras jobb. Så är det lite.
— Du är i en utsatt position och jag har saknat att sitta och snacka lite i omklädningsrummet. När jag var i Schweiz så bodde jag i ett franskt område och vi var bara två importer. Den andre var franskkanadensare.
— Det var vissa som inte kunde engelska och man blir ganska…Kanske inte ensam, men det är ett jobb bara. Det blir att du åker och tränar och sen åker du hem. Sen väntar du till nästa dag, för då är det ny träning. Det blir lite så.

VILL SPELA UPP BORÅS

Det var både allsvenska klubbar och toppklubbar i Hockeyettan som ville ha hans tjänster när det blev klart att han skulle lämna Norge.
— Då kände jag att jag hellre spelar här i division två och få hjälpa till lite och vara hemma.

Annons:

Så sent som innan transferfönstret stängde fanns det intresse från Hockeyallsvenskan.
— Det var ett lag som ringde innan 31 januari och frågade om jag var sugen. Men, har jag gett mig in i det här så ska jag fullfölja det, säger han och blickar ut över Borås ishall.

En spelare av Henrik Erikssons kaliber borde naturligtvis vara högvilt för klubbar i både Hockeyallsvenskan och Hockeyettan. Men ännu så länge är inga beslut tagna om hockeyframtiden.
— Eftersom det blev som det blev så har jag inte tänkt så långt. Nu vill jag försöka spela upp klubben i ettan och så får vi se. Jag är 31 år och måste tänka lite framåt också, det kommer ju ett liv efter karriären. Jag kan ju inte spela på heltid i ettan eller tvåan, utan då måste man ha ett riktigt jobb.
— Det är lite såna saker som spelar in och nu har vi rotat oss här i Borås, så jag får ta den här säsongen först och sen får jag se. Nu har är jag i division två och det kanske är så att jag inte kommer komma upp jättemycket i systemet heller. Så man får se lite vad man är i hierarkin också.

Om det skulle dyka upp något allsvenskt anbud, kommer du ta det i beaktande då?
— Ja, det är klart jag kommer fundera. Det beror ju lite på vart det är i landet också. Tyvärr är det ju inga klubbar som ligger jättenära här.
— Vi får se vad som händer. Jag tycker det är skitkul att vara här och spela också.