Lite snabba tankar om Kristianstad som i Allettans sista skälvande minuter bommade finalen.
Jag har befunnit mig på resande fot i helgen och kom hem lagom till tredje perioden mellan Kristianstad och Hudiksvall. Hemmalaget var piskade att ta minst en poäng för att säkra en plats till en grandiosa Hockeyettanfinalen. Men det lyckades de inte med utan Huddinge sprang om i sista omgången efter sin vinst mot Valbo.
Hudiksvall plockade alltså samtliga tre poäng mot Kristianstad idag och jag vill att vi stannar lite där och reflekterar över det.
HADE ALLT I EGNA HÄNDER
Kristianstad hade precis allt i egna händer, men bommade ändå. Nu är inte Hudiksvall ett dåligt lag, långt därifrån. Men har man ambitionerna att nå Hockeyallsvenskan som Kristianstad har bör de väl göra vad som krävs på hemmaplan för att få en enklare väg till kvalserien?
Kristianstad avslutade matchen med att spela sex mot tre utan att hota nämnvärt. Det såg riktigt stelt och statiskt ut från hemmaspelarna och jag undrar hur mycket tyngd de egentligen känner på sina axlar? Vad jag kunde se så såg varje gubbe ut att åka runt med dubbla 20-kilos säckar med mjöl.
MEDGÅNGSLAG
Jag har funderat lite över det där under säsongen och känslan jag får kring årets Kristianstad är att de är VÄLDIGT bra i medgång. När allt flyter på så är de mer eller mindre oslagbara. Tolv gånger under Allettan har de varit i ledning efter två spelade perioder, tolv gånger har de avgått med segern. Men bara en gång av fyra har de lyckats vända ett underläge inför den sista perioden.
Nu kommer Kristianstad få spela playoff 2. Tar de sig vidare därifrån väntar playoff 3, därefter kvalserien. Men i inget av stegen kan de förvänta sig en enkel resa där allting flyter. Det kommer vara krig. Hur hanterar de det?
Det får mig att fundera: Har de verkligen vad som krävs för att gå upp?
