För en liga som Hockeyettan – som dels är nummer tre i näringskedjan och också innehåller väldigt många lag vilket ger ojämna serier – är toppklubbarna guld värda. De som under sensommaren benämns som kvalseriekandidater och som extra fokus under säsongens vedermödor läggs på. Vilka kan komma att ta den rollen i framtiden?
I förfjol var det Södertälje, och i viss mån Västervik, som nämndes som de hetaste potentaterna att ta klivet upp till Hockeyallsvenskan. Då nämndes också Troja som en stor favorit, men de fick vänta ytterligare en säsong och inför den var de ensam herre på täppan i förhandssnacket.
Strax efter Troja nämndes Kristianstad och de innehar väl ungefär samma position till kommande säsong, för laget ALLA kommer följa är givet Västerås. Även om de skulle matcha en ren U16-trupp (vilket de inte kommer göra) till premiären i september skulle alla som följer Hockeyettan ändå gasta om att “de ska upp, det bara är så. Det är ju Västerås för fan”.
Självklart ska Västerås tillbaka till Hockeyallsvenskan, sen om det blir i år, nästa år, eller nästnästa är sekundärt. Kommer det ingen konkurs eller annat strul i vägen är jag fullständigt övertygad om att Västerås kommer avancera till Hockeyallsvenskan igen inom tre år. I Kristianstads fall tror jag däremot att det är kommande säsong som gäller. Blir det inget avancemang då tror jag det kommer bli ytterst tufft för dem att vara med och konkurrera om toppositionerna i framtiden. Men det ämnet ämnar jag återkomma till vid senare datum, som det så vackert heter.
FRAMTIDENS DRAGPLÅSTER
Jag roade mig tidigare idag med att lägga ut en fråga på Twitter om vilka gäng mina följare tror kommer ta över som “lagen som ska upp” efter de nyss nämnda Västerås och Kristianstad.
Lagen det bjöds att välja mellan var Nybro, Boden, Huddinge och Mariestad.
Nybro IF är en klassisk hockeyklubb om man ser till historien med några säsonger i landets högsta serie bakom sig och under flera år som givna i andraligan. Efter några tunga år sportsligt och ekonomiskt vände skutan något förra säsongen när smålänningarna en smula överraskande tog sig till Allettan och ännu mer överraskande tog sig hela vägen till playoff 2, där dock Kristianstad blev för svåra.
Föreningen verkar vara välmående och på väg uppåt och att de går till Allettan i år igen ser jag som garanterat. Att de skulle ta sig längre än förra säsongen ser jag dock inte som lika givet.
Men de har börjat så en grund, intresset finns, kulturen sitter i väggarna. Fortsätter det på samma sätt två-tre år till sportsligt och ekonomiskt är jag fullständigt övertygad om att de är ett av gängen som kan vara med och utmana rejält i kvalserien i framtiden.
Boden är nykomlingar i serien och ska väl i första hand fokusera på det. Men också där känns det som positiva vindar blåser i föreningen och också där har man en historik att falla tillbaka på. Minns att föregångaren, Bodens IK, länge var ett topplag i andraligan och på 90-talet var de snubblande nära elitserien.
Dessutom finns det ett norrbottniskt hål att fylla på positionen efter Luleå i SHL nu när Asplöven går tungt på alla de sätt.
Bodens vice ordförande, Thomas Regenmalm, tweetade detta apropå min lilla omröstning.
Min uppfattning: Etablera, placera, leverera. Vi ska hålla oss kvar, därefter blicka uppåt. Producera egna spelare! Kort sammanfattat! 🥅🥅🥅 https://t.co/dcWayYG8yC
— Sir Tristans husse Rege 🇸🇪🇺🇦 (@sir_Tristan14) June 17, 2017
Självklart ett sunt tänk och jag menar väl inte att Boden redan nu ska ikläda sig rollen som dragplåster i Hockeyettan. Men det verkar börja lovande för klubben om man ser till de starka värvningar de gjort och i ettans värld kan det gå snabbt. Väldigt snabbt. Kolla bara Västervik som var i kvalserien upp säsong tre efter sin återkomst i ettan och som gick upp år fyra.
Huddinge är väl egentligen det gäng jag är mest osäker på av de fyra. Förortslaget är ALLTID bra på ett eller annat sätt, men lyckas ändå aldrig få fram det där lilla extra som gör dem till en kraftig utmanare om den Hockeyallsvenska kostymen.
Trots att de jobbar med små medel och drar uselt lite publik, lyckas de ändå hitta guldkorn till spelare att utveckla och slussa vidare uppåt. Förra säsongen nådde de kvalserien och årets trupp ser nästan lika intressant ut som den de hade då. Det verkar som spelare börjat vända tillbaka till talangfabriken och stanna kvar. Har vinden vänt nu? Om så, kan Huddinge vara något stort på spåren som kan vara flygfärdigt kanske redan i år. Dock utan dragplåsterstämpeln.
Mariestad är också en klubb som andas kultur och som fostrat många spelare till högre uppgifter. Efter ett gäng år med svajig ekonomi och lika svajiga resultat har de de två senaste säsongerna tagit steg i rätt riktning och frågan är om de inte redan denna säsong kan vara med och utmana om en kvalserieplats.
Dessutom har de byggt sin trupp runt en kärna, en ryggrad, av spelare som varit i klubben flera säsonger och det verkar som folk trivs förbannat bra i staden och laget.
Gängen ovan var bara fyra exempel. Vi har ju fler klubbar som kan komma på tal i framtiden. Östersund, Halmstad och Hammarby exempelvis som om man ser till städernas storlek absolut har potential att dra igång en satsning/bygga långsiktigt då de städerna har en hel del att erbjuda sina spelare utöver feta lönekuvert. Jag tänker högskola/universitet till exempel.
När det gäller Nybro, Huddinge, Boden och Mariestad är det alla klubbar som är på uppgång och som har historiken av framgång i väggarna (läs orten i Bodens fall).
Jag tänker mig inte att någon av dessa gäng får dragplåsterstämpeln på grund av storvulna satsningar, mer att de år för år tar kliv framåt. Sånt märker spelare och blir mer benägna att skriva på med löfte om sportslig framgång istället för de allra fetaste lönecheckarna.
Sen kanske inte dessa fyra gäng ger samma klang och eko som AIK, Vita Hästen och Björklöven, med flera, som alla varit nere i ettan och haft ALLAS ögon på sig. Men minns ändå att det snackades rejält om Västervik inför förra säsongen som en utmanare om de allsvenska platserna. Ett snack som ändå bidrog till att “hotta” upp Hockeyettantempen några grader.
Inget ont om Västervik ska sägas, men de har än så länge inte samma historik och kultstatus att falla tillbaka på som de tre övriga jag anger som exempel i detta stycke.
