Jag pluggar journalistik på Södra Vätterbyggdens folkhögskola i Jönköping och ända sedan dag ett har lärarna präntat in vikten av att lyssna på sin omgivning när man är journalist. Det kan dyka upp ett scoop när man minst anar det. Något jag själv fick erfara i höstas när jag gjorde min praktik på Jönköpings-Posten. Jag var utskickad för att göra en enkät, en sån där vi-5 ni vet, och stod utanför ICA Trollet i Taberg, frös, hackade tänder och svor eder för mig själv över att ingen ville ställa upp och svara på mina frågor. Jag bestämde mig för att fråga en person till innan det var dags att ta mig tillbaka till värmen på redaktionen. Nere vid vägen satt en kille i 25-årsåldern och väntade på bussen och jag bestämde mig för att fråga honom om han ville vara med i tidningen. Det ville han självklart inte men precis när jag vände på klacken för att gå så frågade han:
-Är du här för vargen?
-Nej, sa jag och började gå innan hjärnan hann ikapp motoriken och jag vände mig om och frågade:
-Vänta nu. Vad sa du? Vilken varg?
-Jo, det var någon som sett en varg uppe vid Bergshyddan i morse och de var här och spårade med hundar och allt, började han berätta.
Vi pratade lite till innan jag hastade tillbaka till redaktionen för att ringa länsstyrelsen för bekräftelse. Jodå, mycket riktigt hade de spårat efter en varg i just det området tidigare under dagen. Någon varg hade de dock inte hittat, men rovdjursexperten jag talade med var relativt säker på att det var en varg i området. Och han borde ju veta. För den som är nyfiken kan ni läsa mitt vargscoop här.
Det blev en artikel av det hela och Jönköpings-Posten var först av medierna i stan med vargobservationen. Dessutom blev min nyhet en av de mest lästa på jp.se den veckan och följdes av fler vargobservationer. Här finns faktiskt en klockren koppling till hockey och Hockeyettan, då HC Dalens unge back Axel Havskog var en av de som såg vargen dagarna efter. Han filmade till och med, vilket ni kan se här.
Det här kan möjligtvis kvala in till världens längsta inledning till vad jag egentligen vill belysa i detta inlägg.
För en tid sedan diskuterade jag Hockeyettans nya serieupplägg (vad jag tycker om det kan ni läsa om här) med Jim Tengman, som är IT- och informationsansvarig i HC Dalen. Vi var båda två överens om att det är olyckligt med ojämnt antal lag (sju) i vårserierna. Jim kom med idén att bästa division två-laget från varje region skulle kunna gå upp efter jul för att fylla ut serierna.
Jag tänkte inte så mycket på Jim Tengmans idé där och då, eftersom han mer nämnde det i förbifarten. Men den har smugit sig på i tankarna med jämna mellanrum och jag har nu kommit fram till att idén är fenomenal.
Jag tror inte någon tycker att det är en bra grej att vårserierna spelas med ojämnt antal lag. Som jag skrev i det länkade inlägget ovan blir det lite lingonserie över det hela. Division fem nordöstra Uppland, typ. Ska Hockeyettan stärka varumärket så får man inte bjuda konkurrerande ligor inom andra idrotter på sådant här.
Som det ser ut i region syd och öst skulle detta redan nu kunna genomföras på ett enkelt och smidigt sätt. Hockeytvåan i dessa regioner spelas i två grundserier på hösten innan de fyra bästa gängen i varje serie går till Alltvåan. Där skulle man ju kunna tänka sig att det spelas en final mellan grundseriesegrarna i bäst av tre i juletid. Vinnaren spelar i Hockeyettan på våren och förloraren spelar i Alltvåan. Att fylla på platsen i Alltvåan som blir vakant borde inte vara några bekymmer då man kan kan låta femmorna i respektive serie spela ett playoffmöte om en plats.
Jag är medveten om att någonstans kommer det bli ojämnt antal lag i division två. Men hur man löser det är upp till respektive region kan jag tycka.
Fatta moroten för ett hårdsatsande division två-gäng att man redan efter jul kan spela i Hockeyettan och faktiskt också kunna sikta mot playoff till Hockeyallsvenskan, även om det kan bli tufft då det gänget rimligtvis ska promenera in med noll poäng i bagaget till vårseriens start.
Vän av ordning påpekar säkert nu att det är väldigt stor skillnad mellan Hockeyettan och division två och att laget från den lägre serien lär bli slagpåsar. Ja, det säger jag absolut inte emot, de flesta kommer nog få det tufft. Men o andra sidan får de 14 matcher på sig att komma in i tempo och spel. Klarar de sig inte över kvalstrecket lär de absolut komma väl förberedda till kvalserien.
Sen finns det ju självklart en risk att det är ett glatt gäng, utan några större ambitioner och ekonomier, som råkar snubbla in i Hockeyettan efter en stark höst. Men det är en risk jag är beredd att leva med.
Vad tycker ni andra om det här förslaget? Nu vill jag att det ska explodera i kommentarsfältet nedan med synpunkter.
