Hashtaggen i rubriken är något jag brukar använda mig av på diverse sociala medier för att framhäva något positivt som hänt i mitt liv.
Efter att ha deltagit på Hockeyettans årsmöte igår tycker jag nog att hela ligan skulle kunna använda sig av ovan nämnda tagg.
Kort sammanfattat går det helt enkelt jäkligt bra för ligan just nu, vilket märktes på årsmötet. Det var övervägande glada miner och positivt snack från de närvarande 38 klubbarna (Vart var ni andra tio?).
Det formella årsmötet städades undan på cirka en halvtimme. Det fanns helt enkelt inte så särdeles mycket att diskutera. Mycket att diskutera fanns det dock den övriga tiden då prominenta gäster, såsom hockeyförbundets ordförande Anders Larsson, SHL:s Jörgen Lindgren och Hockeyallsvenskans Stephan Guiance, gästade församlingen för att berätta om sina verksamheter (Lindgren och Guiance) och om hur förbundet (Larsson) resonerar kring bl.a Hockeyettan.
Sedan var det dags för Hockeyettan att presentera en hel del framtidsprojekt. Bland annat är tanken att en nu hemsida ska sjösättas som, om det slår väl ut, kan bli en succé.
Klubbrepresentanterna mixades ihop i olika grupper för att diskutera olika frågor runt Hockeyettan och dess klubbar. Vilket, sett från min neutrala plats som åhörare, gav en hel del intressanta tankar och idéer för klubbarna att ta med sig in i framtiden.
Min känsla efter lördagens aktiviteter var att det hade varit en positiv dag för samtliga inblandade och på middagen efter rådde det en uppsluppen stämning. Någonstans var det härligt att se att 38 konkurrerande klubbar verkar vara så fast övertygade om att samarbete är det som driver ligan framåt.
Efter att jag läst igenom inlägget jag precis skrivit inser jag att det verkar som en enorm okritisk hyllning. Jag är ju ändå journalist och borde hitta något att slå ner på tänker ni säkert. Jo, så kan det nog vara. En del saker som avhandlades är jag lite smått tveksam till. Men det är inget jag tänker dra nu, utan vi sparar det till senare tillfälle.
En negativ sak som slog mig kan jag i och för sig dra nu. Jag såg endast till två kvinnor på mötet. Enligt uppgift var det två mer än på 2015 års möte, och det är ju positivt. Men, ändå, här finns det absolut något för klubbarna att jobba med. Fram med fler kvinnor i ledande positioner.
Jag är som person sådan att jag ständigt går runt och rankar min omgivning och dess olika egenskaper. På min ”Topp-fem-chefslista-genom-alla-tider” är två kvinnor (plats ett och tre). Då har jag bara haft två kvinnliga chefer i mitt liv (exklusive min sambo), medan det manliga chefskapet varit sex-sju stycken.
Så i kvinnofrågan finns en stor, stor, stor utvecklingspotential i Hockeyettan och dess klubbar.
