Klockan är 22:21 lördagen 2 april 2016. Jag hade egentligen tänkt att gå och sova för ett bra tag sedan efter en hård dag med trädgårdsarbete och tentaplugg på menyn.
Men det här är viktigt. Kan inte vänta.
Jag har den senaste veckan gått runt och funderat över det här med hockeyföräldrar som skrämmer slag på allt och alla i sin omgivning under sina barns matcher. Observera nu att de flesta föräldrar sköter sig exemplariskt. Är just du en sådan så behöver du inte ta åt dig.
Men så har vi rötäggen. Dom som, skriker, gormar och skäller på spelare, domare, ledare, journalister (jo, så är det) och kanske allra värst: Sina egna barn/ungdomar.
Föräldrar (kan även vara andra vuxna närstående, men för enkelhetens skull håller jag mig till föräldrar) som inte kan hålla sina känslor i styr när det kommer till barnens/ungdomarnas idrottande.
Alltför många gånger läser/hör jag om ledare och domare som väljer att hoppa av på grund av alla otrevligheter dom möts av. Jag har hört om fall där juniortränare blivit fysiskt antastade av föräldrar som anser att deras son fått för lite istid. Jag har läst om domare, unga sådana som slutat eftersom föräldrar OCH ledare kallat dom för alla otrevligheter som finns. Vi snackar alltså vuxna (?) män som verbalt ger sig på 15-16-åringar.
Jag har själv blivit ”tillrättavisad” av en förälder för att jag inte uppmärksammade hans sons lag tillräckligt: ”Dom är jättebra. Min son gör många poäng, men självklart är det laget som ska hyllas, men glöm inte skriva att min son är den som avgör matcherna”. Ungefär så, kommer inte riktigt ihåg hur orden föll. Jag skrev aldrig något, tappade sugen efter det samtalet. Troligtvis hade jag skrivit några rader om det annars. Men, jag är ingen jävla clown man kan beställa när man vill ha uppmärksamhet. Jag är journalist.
Jag har också på nära håll sett en fotbollsdomare (Typ 15 år) fått kämpa för att hålla tillbaka tårarna när tränaren i det lag domaren hade dömt rött kort till efter matchen gormade och skrek. Tränaren kan inte varit en dag yngre än 50.
Det här existerar överallt i idrottssverige. Just nu i denna stund är det säkert ett dussin domare/ledare som ligger och vrider på sig i sängen, nervös över vilket bemötande dom kommer få i morgondagens match. Inte av spelarna, utan folket runtomkring. Kanske är fler än ett dussin, skulle inte bli förvånad.
Jag har funderat över hur man ska komma till en lösning på problemet. Jag har inte kommit fram till något förutom klassikerna: Utbildning och dialog.
Dialog är bra. Tror att det krävs att Y ställer sig upp på en match, stegar bort till en tvärilsk X (som just är i färd med att skälla ut den 15-årige domaren), ta honom åt sidan och förklarar hur X:s agerande uppfattas av andra och vilken skada det gör. Typ så.
Sen undrar jag inte lite om vårt internetbeteende kan ha med och göra att detta eskalerat (Jo, jag tycker faktiskt att det har eskalerat på senare år). Nu är jag ute på djupt vatten, eftersom jag egentligen inte har några bra argument för min tes. Men jag inbillar mig att det blir ”lättare” för dom som gillar att skälla på ledare/domare att ta efter vad dom läst på, exempelvis, Twitter. ”Höhö. Den där landslagsstjärna fick ju höra av @valfritt (Jag ber om ursäkt om någon nu kallar sig så på Twitter, inget illa menat) att han var en jävla fitta. Då kan jag också vråla det. Dessutom IRL så alla ser hur häftig jag är och hur mycket jag bryr mig om min hockeyspelande son/dotter”.
Jag har själv blivit kallad allehanda saker på nätet. Senast igår blev jag kallad sprutluder av en random snubbe på Twitter. Nu provocerade jag en smula. Men reaktionen var 100 gånger värre än provokationen kan jag ju lugnt säga.
Sen har vi ju dom här som bara missförstår precis allt som skrivs på nätet. Istället för att gå vidare med sina liv, så måste dessa individer dra iväg en smaklös kommentar mot den som skrivit texten dom hetsat upp sig över.
Vi kanske ska tänka oss för vad vi kallar varandra på nätet, skyddade bakom skärmen? Kanske inte hjälper mot problemen med ungdomsidrotten. Men jag tror inte heller det stjälper.
Till sist. En uppmaning till er alla som känner er träffade: Lägg av. Det blir inte bättre av att ni beter er som svin mot domare/ledare/spelare. Vem vet? Kanske är det en framtida Conny Evensson som imorgon bestämmer sig för att han lägger av som tränare? På grund av er. Är det värt det?
