Först kommer Niklas Hjalmarsson, sen kommer ingen, sen kommer ingen, osv, osv.
Jag pratar naturligtvis om spelare som vi förknippar med Jönköping, främst då HV71, som har ”brejkat” i NHL och kan anses vara etablerade i ligan.
Det är ju nämligen så, att trots att vi kan stoltsera med mängder av JSM-medaljer för HV, mängder med JVM-medaljer för juniorerna som någon gång spelat i HV, så har vi endast en spelare som utbildats genom HV71 som har etablerat sig i NHL, Niklas Hjalmarsson. Här kommer ett några exempel på de som försökt, men ej lyckats:
Peter ”Kessler” Eriksson var den förste att försöka, då han åkte över 1989 för att ta en plats i Edmonton Oilers. Men att försöka slå sig in i ett lag som innehöll spelare som Mark Messier, Esa Tikkanen, Jari Kurri, Adam Graves, Martin Gelinas, Glen Anderson, m.fl på forwardssidan var såklart inte det enklaste för smålänningen som låg på gränsen till Tre Kronor. På den tiden var det ju så att du, som Europé, skulle vara etablerad i landslaget för att åka över till NHL och ha en chans att ta en plats i ett lag. Säsongen 1989/1990 innehöll ligan 21 lag, och 22 svenskar fick känna på hetluften i ligan den säsongen. 20 matcher för Oilers blev det dock för Nässjöfostrade Eriksson med sex (3+3) poäng som facit, faktiskt inte dåligt med tanke på kanongänget Edmonton hade på den tiden. Lägg därtill att Eriksson började bra, två mål på sina två första matcher, men en skada gjorde att han tappade ”flowet”. Oilers gick och vann Stanley Cup på våren, dock utan ”Kessler” som då spelade i farmarlaget, Cape Breton Oilers. Eriksson stannade endast en säsong i Nordamerika.
Per Gustafsson draftades 1994 av Florida Panthers. 1996, efter en lyckad VM-turnering med Tre Kronor, åkte han över till ”the sunny state” för att ta en plats i Panthers, vilket han också gjorde. Man kan inte annat än att beskriva Gustafssons inledning i NHL som en succé. Ett mål och en assist i ligadebuten hemma mot Hartford Whalers. På de sex första omgångarna hade Pelle G producerat sju (3+4) poäng från sin backplats. Sedermera planade poängproduktionen ut, men Gustafsson landade ändå in på 7 mål och 22 assists på 58 matcher under sin debutsäsong. På detta slutade han tvåa i Panthers poängliga för backar. Än mer imponerande är hans debutsäsong om man sätter den i ljuset av att Florida säsongen innan var i Stanley Cup-final, där man förlorade mot Colorado. Säsongen när Pelle kom hade backsidan genomgått ytterst små förändringar, att ta sig in där är ruggigt starkt. Dessutom hann han med att bli lite av en publikfavorit i Miami, mycket på grund av en incident i en match där han fick ett skott i ansiktet med blodvite som följd. Ingen hade gnällt om Pelle klivit av och brutit matchen. Pelle klev av, bara för att komma tillbaka senare under tillställningen, detta till publikens stora jubel.
Vägen låg öppen för Pelle att etablera sig i NHL. Då skedde en något oväntad trejd, där Pelle får byta solen i Florida mot hockeykulturen i Toronto Maple Leafs. 22 NHL-kamper blir det för Gustafsson i Toronto innan han byts bort ännu en gång, denna gång till Ottawa Senators, där han avslutar säsongen med nio matcher i den Kanadensiska huvudstaden.
1998 vänder han hem till HV71 igen efter två säsonger i NHL/AHL.
Johan Davidsson? Skulle han bli den förste HV-spelaren att på allvar etablera sig i NHL? Davidsson gick högt i draften 1994 då Anaheim Mighty Ducks valde honom som nummer två, i den andra draftrundan. Johan debuterade för ”ankorna” den 10:e oktober 1998 borta mot Washington Capitals. Första poängen kom borta mot Chicago fem dagar senare, när han assisterade till ett av Anaheims mål. Johans istid minskade ju längre säsongen gick och facit tillslut på åtta (3+5) poäng på 64 matcher i NHL.
Merparten av säsongen 99/00 spenderar Johan i Anaheims farmarlag, Cincinatti, men den elfte mars år 2000 trejdas Johan till New York Islanders i utbyte mot bl.a Jörgen Jönsson. I Islanders blir det sex poäng på säsongens avslutande 14 matcher.
Efter två säsonger i NHL/AHL flyttar Johan hem till Europa igen.
Johan var i NHL under fel tidsperiod. Jag är helt övertygad om att han, om han kommit dit efter regeländringarna 2004/2005, hade etablerat sig på allvar i ligan.
Stefan Liv draftades av Detroit Red Wings år 2000. 2006, efter en rad framstående säsonger i SHL, var det så dags för honom att prova lyckan borta i staterna. Det blev dock inget NHL för Stefan, som höll till i farmarlaget, Grand Rapids Griffins (AHL) mesta delen av säsongen.
Ingen skugga ska dock falla över Stefan att han aldrig fick chansen i Red Wings. Menar, har man Dominik Hasek, Chris Osgood och Jimmy Howard att tampas med så…
Stefan återvände till HV71 efter endast en säsong i Nordamerika. Men han återvände som en bättre målvakt, vilket visar att året ”over there” absolut inte var bortkastat.
Detta var bara fyra exempel på de som försökt att etablera sig i NHL, men ej lyckats.
Vad beror det på då, att HV71 endast fått fram en spelare som spelat i NHL kontinuerligt under flera säsonger i rad, i Niklas Hjalmarsson. Jag har tyvärr inte svaret, och hade jag haft det, hade jag hållit tyst och tagit rikligt betalt för min visdom.
Om vi kollar Luleå, ett lag som etablerade sig i SHL ungefär samtidigt som HV71. Mikael Renberg, Tomas Holmström och Mattias Öhlund är tre Luleåkillar jag kommer på direkt utan att behöva lägga pannan i djupa veck. Tre killar som gjort starkt intryck i NHL och verkligen kan titulera sig själva att ha varit etablerade. Jag vet att ingen av dessa har Luleå som moderklubb, men de har ändå gått genom Luleå och förknippas starkt med klubben.
På senare år har Mattias Tedenby (New Jersey Devils)och David Ullström (New York Islanders) försökt att etablera sig i ligan.
Tedenby gjorde fyra säsonger med sjunkande matchframträdanden i NJ:s NHL-lag. 58 NHL- matcher första säsongen (2010/2011) följdes av 43, 4 och 15 de nästkommande säsongerna.
David Ullström har hittills gjort tre säsonger i Nordamerika. Första året blev det inga framträdanden i NHL. Andra och tredje säsongen blev det sammanlagt 52 matcher i NHL och Stanley Cup-slutspelet för Ullström.
Men nu kan vi alltså ha en ny spelare på gång att etablera sig i NHL, utöver Hjalmarsson i Chicago. Jesper Fast gör just nu mycket, mycket bra ifrån sig i, New York Rangers. Efter att ha spenderat merparten av förra säsongen i farmarlaget, Hartford Wolf Pack, har Jesper sakta men säkert etablerat sig i NHL under denna säsong. Sex mål, åtta assists blev det för Nässjösonen på de 58 matcher han medverkade i under NHL:s grundserie. I skrivandets stund har han 1+3 på 12 matcher i Stanley Cup-slutspelet och får massor av beröm från lagkamrater och media i New York för sitt hårda arbete i kedjan med Derek Stepan och Chris Kreider.
Fasts kontrakt med Rangers går ut efter denna säsong. Men, med tanke på vad Jesper har presterat på sista tiden för klubben, skulle jag bli mycket överaskad om det inte förlängs.
Betänk att Jesper har en tendens att höja sig ju mer varm i kläderna han blir. Hans första säsong i HV71:s A-lag gjorde han 16 poäng på 36 matcher. Hans andra, 16 poäng på 21 matcher. De två första säsongerna med A-laget var kantade av skador. Tredje säsongen: 35 poäng på 47 matcher.
Ni ser själva. En skadefri Fast, i en miljö han fått växa in i, är en producerande Fast.
